Aftonbladet – 3 januari 1872, sida 3

Jonathan Drew mig rätt i ansigtet, att mor måste vara barn på nytt som kan inbilla sig att hon har fått ett sådant papper. Men du sade mig att mr Drew visste att hon erhållit en skriftlig förbindelse. Mor säger att hon visste det; hon har alltid sagt så. Jag ville önska att sir Dene Clanwaring hade stannat der han var, hellre än att han skulle komma och göra oss ett sådant bekymmer. Då din mor en gång väl har kommit i ett nytt hem, ifall hon måste flytta, skall du få se, Mary, inföll dottern i huset, att hon inte vidare lägger det på sinnet. Det og hemmet är rätt så godt som det anra. Det kan inte ni veta, miss Maria! Hade n blifvit tvungen att lemna husf och hem, skulle ni nog säga aunat.v Jag har blifvit tvungen dertill; det ha vi alla. Det vill säga, min far beslöt att flytta derifrån. Jag kan säga dig, Mary, att jag var ganska bedröfvad då; men Du tycker jag mycket mera om detta ställere Mary Barber knep ihop läpparne på ett menande sätt, liksom hon hade ansett dev finnas någon särskild orsak till att den unga flickan tyckte bäst om sitt nya hem. Ni kan ej förstå detta, miss Maxa. D unga kunna inte fatta huruledes gamla porsoner till den grad äro fästade vid deras hem, att det tyckes utgöra just såsom en del af dem sjelfva och att det synes dem lika svårt att skiljas derifrån, som att slita ett stycke ur deras kropp. Derpå är jag viss och säker, tillade Mary Barber med eftertryck, att blir mor utdrifven, så går hon rätt till kyrkogården. Maria lät förskräckt sitt arbete falla i sitt knä. Menar du att det skulle — döda henne? frågade hon sakta. (Forts.