Aftonbladet – 2 januari 1872, sida 2

Drew, sså må man behålla de: tom ha vi strömmen der å. längre ned. Nej, det finns in: sträckning mer äh donna och si väl svårligen låta en halstar; lika stå i vägen för hvad som sDer stiger röken nu upp ur sten, inföll squire Arde. Hon tänker välv, återtog I hon alltid skall få koka sin m der i spiseln, den gamla hexan! Jag påminner mig att något on skriftlig förbindelse den tider squiren, Hvilken förbindelse? fråga med någon skärpa i rösten. Deu som Honeythorn gaf hen. Sir Hene drog djupt efter ar skulle ej för något pris velat be lig bandling. Blef verkligen ett sådant henn: Jag. vet inte rätt, svårade och stirrade på röken som bö skorstenen. Det pratades ett derom; man sade att Tom Ba hade fått en sådan försäkran, al Honeytborn, Kanske var osanning; Drew, här, bör väl v Jag har redan sagt sir Der med förhåller sig — nemligen dant papper blef gifvet, se sköt upp hatten på sitt kala I Honeythorn gjorde aldrig såd: hjelp — var det likt, dett C älven hade gjort det, bvad behö Dene vara bunden deraf? Tugalt man Barbor är on afde der int lerna, som tro att alla skola rätt. deras håg. Kan väl vara; men nu måst om jag skall hinna hem igen ti! två, som är min middagstiumes squiren och drog fram kappan ste. Jag har en gås fplockad n på Den smygtnde indtamem. Han 1 Min skog för ett par nättor sed Ykall han säga mig skälet. (