Aftonbladet – 30 december 1871, sida 3

Hon kastade sig djertt öfver relingen — mannen höll på att sjunka — hennss fingrar grepo fast i håret, hoa tog ett kraftigt tag och drog honom till bätkanter, der hölo pojkarne fact honom som vilda kattor. Christie sprang till masten, slog ett tig cmkring honom, kastsde dess snåra ända till gossarne och nästa ögonblick var det bragt under den räddades skuldror; Christie kalade in tåget, gosssrne lyfte honom öfver relipgen och rullade ned honom på botten i båten samt kastade nät och jsckor och segel öfver borom, för att hålla honom vid lif. Ja, andas ut nu, I alla, på sjö och strand! — Lord Ipsden gömde ansigtet i händerna och Sandy Liston röt som eit lejon då fören of bäten ilade förbi den nödstälde; men då han var uppdragen ur vattaet hoppade Sandy ned från tin båt och skrek: Ett halft qvarter bränviol... Vill någon skaffa mig ett halfqvarter, för jsg känner mig sjuk som en huså! Han tillade: Han må välsigna den flickan fyra gånger om, t hon har tagit honom ur dödsens käfter, så visst som det fiana en Gud i himlen !b Lady Barbara, som i aila tider lärgtat efter att bevitna farliga äfveotyr, bad och darrade samt gret. Och då Johnstoneg, bror och syster, satte upp seglet samt i triumf kommo åter till Newhavens brygga, klappade Barbaras bjerta, purprades kennes kind och hon utbrast; Herrligt! harrligt! Ja, älskade, sade Ipsden. Du hir nu sett en stor handling — och sf en gvinna. Då Christie sprang upp på bryggan var hon elldeles förändrad. Hennes blekhet, henses liknöjdhet voro borta; den forna glansen anns åter i hennes ögon, hennes kind hede färg, hennes fötter tycktes knappt röra vid marken. Jag är jar liksom jag varit i jön, vänners, sade Hon gladt och vred vatt