Aftonbladet – 30 december 1871, sida 3

Ding till den lilla båten, I tussnden som följa skådespelet med. edra blickar: Hurra! från bryggan; Hurra! från stranden; Hurra! från fartygen hvilkas besättningar äro uppe i tacklet för att se. För fem minuter sedan skrattade dessa menniskor ät dig; tretusen ögon och hjertan följa dig nr, Christie Johnstone. Sådana stunder äro värda att lefva för! En dödslik tystoad uppstod. Båten var knappt sjutto fot från den drunknande. Christie och de båda gossarna rädplägade vid masten: ett misstag var pu döden; blott hans panna syntes ofvan vattnet. Om de ej nå konom nu? sade lord Ipsden till Liston. Ja, då ser han aldrig London merar, hviskade denne. De höllo samma kurs till dess alla på stranden tyckte att båten måste gå öfver honom, eller förbi horom. Men nej, — på femton fots afstird voro de alla vid seglet; det föll med blixtens hast; Flacker sprang till fören, den andra gossen styrde. Men olyckligtvis funnos blott två Johnstone ombord. I sin ifver kastade den fräömmande gossen rodret åt orätt sida, Christie, som stod midt i båten, såg misstaget, sprarg fram, kastade undan gossen och höll fast rodrot med foten. Båten lydde, men för sent för Flacker; den druoknande var på sex fots afstånd då båten dref förbi, Han är en död manx, sade Liston. Båtens lärgd gaf ännu en möjlighet till räddning, dess akter måste, genom Öhristies rådighet att kasta om styret, zomma honom något närmare. Flacker sprang dit och kastada sig ned på rygg samt grep fast i systervs kläder. Sträck dig ut öfver relingen, ekrek han; vingen fara, jag håller uti I