Aftonbladet – 30 december 1871, sida 3

Han misstog eig; manövern verkstäldes lika skickligt som sf någon man på platsen. Se, hur raskt hon halar an skotet,, ropade någon, BSeglet flög upp för anåra slaget. Han är borta, klagade Liston; det är slut med honom. Nej, han är uppe igen! sade lorden, men jag fruktar att han ej lefver till båten kommer fram Han ser henne inte; gjorde han det, skulle han taga mod till sigo, sade den gamle fiskaren. Jag gåfve gerna tiotusen pund om har kunde så henne. Min Gud, han skall drunkna inför våra ögon! — Om han blott såg henne!l Orden hade knappt hunnit öfver hans läppar, då ljudet af en qvinnas röst, lik toner från en eolsharpa kom öfver vattnet. Hurra!s skrek Liston med full hals och alla förenade sina röster med hans, Hon vill inte låta honom dö. Ack! se! se! hon står framme i fören och svängel broderns mössa öfver sitt bufvud, för att inge honom mod. Gud välsigne dig, raska flicka! Christie visste att det ej skulle gagna till något att ropa an den nödställde mot vindena, men samma stund som hennes båt fick vind, höjde hon med hela den styrka som låg i hennes fylliga, sköna röst, ett rop. Eftel ett ögonblicks ovisshet fann hon att har måste hört henne, ty från bryggan, som var längre ifrån henne än han var det, ljöd ett svar. Hon ryckte mössan af Flacker, satte sin fot på relingen, höjde åter ett rop och svängde mössan i luften för.-att inge honom mod. och tusen röster hels:de henne öfver vattret. Blås vind, ila båt, och du, Christie, höj ett rop, att ärru fias hopp, så att det hinner till dessa förtviflade öron, vioka mod till dessa slocknande ögon, skicka er hels