Aftonbladet – 30 december 1871, sida 3

stie höll kurs nord-nordozt och seglet stod spändt och styft. Alla invånarne vid fiskläget sågos skynda ned till bryggan ochsäfven främlingar kommo från alla håll. Båten seglar ju inte till den stackars menniskanx, yttrade mrs Gatty; den styr åt motsatt håll.. Visst är Christie klok, sade en qvinna, men att segla rätt emot vind, det förmår hon ändå inte. Jag vet hvem det är,, skrek en halfvuxen flicka; det är Christie Johnstones fästman, den der målaren från Evgland. Hör, frun, ropade hon åt mrs Gatty, det är er son.n Den olyckliga modren uppgaf ett ängestrop, rusade med vild häftighet fram till Sandy Liston och befallde honom att genast ro ut och rädda hennes son. Johanna Carrie grep henne om armen. Ser ni den der båten?, sade hon, soch mins ni Christie, den flickan hvars hjerta ni har krossat? Nåväl, nu är det en kamp mellan döden och Christie Johnstone om er son, qvinna. Den stackars modren fö!l afdånad ned; de buro in henne i Christies hus och lade henne på en bädd, hvarefter de åter skyndade ut — den större faran förtog deltagandet för den mindre. Lady Barbara Sinclair kom från Leith. Hon såg lord Ipsden stå bredvid en fiskare; hon frågade hvad som var på färde, men hvärken han eller någon annan svarade. Hvarför kommer hon aldrig, Liston? ropade lorden och stampade af otålighet. Hon skall nog inte dröja länge. sade Sandy, ;men det lyckas aldrig, när hon inte har en karl med på båten.n Är ni viss på det? inföll en af qvinnorna. Ja, vi få se hura det gär nu, sade Liston, dä seglet efter första slaget kom ned,