Aftonbladet – 29 december 1871, sida 3

Föredrag i Slöjdskolan. (Forta. från gårdagsbl.) De omständigbeter, jag här framhållit, äro egnade att väcka betänkligheter, icke mot grundsatsen af arbetsförening, men mot dess tillämpning på måfå och utan att den trygghet, som framgången betingar, förefiones. Men det finnes en medelväg att på, hvilken flerestädes blifvit försökt och visat sig medföra goda resultat, Orsaaken til att den blifvit beträdd ligger deri, att arbetegifvare, som sygselsatt ett stort antal arbetare, inseende svårigheten att upprätthålla den ordning och drift, hvarförutan intet arbetsföretag kan lyckas, resonerat som så: om vi, utan att underkasta arbetarne någon förlust, utan att inleda dem i de risker, som tillhöra det stora kapitalets förvaltning, öppna tillfälle för dem att blifva delegare i den större vinst, företaget i sin helhet afkastar, är det troligt, att de skola känna sig eggade till ett bättre uppförande: åstadkomma ett bättre arbete såväl till qvantitet som qvalitet, än hvad som blir fallet, då de veta sig i alla händelser hafva att vänta liza stor ersättning för sitt arbete. De afsätta till den ändan årligen en del af den uppkomna vinsten under namn af arbetarnes fonän för att mellan dem fördelas. Sådana försök hafva äfven blifvit gjorda vid en del svenska fabriker och städse medfört de bästa verkningar. Särskildt vill jag i detta afseende nämna tvenno personer, som röjt väg för tillämpningen af sådana åsigter, det ena tillhör en engelsman och det andra en fransman. Engelsmannen heter Briggts och är egare till stora stenkolsgrufvor på gränsen af Wales. Hann arbetare gjorde ständiga uppror och voro på det högsta förbittrade på sia husbonde, den de icke kunde nog smäda, uten påstodo vara den ondes fullkomliga afbild så nära som på hornen och klöfvarne, hvilka de icke rimligtvis kunde påbörda honom. Han beslöt att för egen del behålla endast tio procent af den nettovinst hans affär lemnade samt att fördela den öfriga vinsten bland arbetarne. Följden häraf blef, att han redan efter första året icke allenast vann en ökad afkastning af sin egendom, utan äfven kom till sina arbatare i det vänskapligaste lörhållande, så att de från den stunden togo hans försvar med samma ifver, som de förut anfallit honom, ja, de svart sagdt afgudade honom. Det är dock icke gifvet, att sådana försök ailtid skola krönas med framgång, ty dertill fordras i främsta rummet, att på ömse sidor, såväl hos arbetsgifvaren som arbetaren, fiones en hög grad af heder, redbarhet och insigter. Arbetarne blifva genom en sådan anordniog solidariskt ansvarige och det ligger i deras intresse att bland sig utgallra dem, som icke i zitt arbete äro redbare och skicklige, det vill säga de komma sjelfva att utöfra den domsrätt, som annars tillhör arbetsgilvaren, men som aldrig kan af hosom med lika noggraan urskilniog tillämpas. Fionas de nämnda egenskaperna hos såväl husbonden som tjenaren, lyckas dylika försök öfver förväntan väl och begge kontrahenterna skörda i många afseenden vinst på ett ensidigt bolagsskap, det vill såga ett sådant, der begge eller alla bolagsmännen dela vinsten, mena endast en eger att bestämma öfver ledningen af am betet. Fransmannen, som jag åsyftar och som färmodligen ännu är i lifvet, heter Leclair, samt är husmälare i Paris. Han sysselsatte tvåhundra NET NS ADRESSEN JA NE MOE ENE IES EN