Aftonbladet – 29 december 1871, sida 3

;n aning om att Christie Jobnstone stod i något samband med äfventyret, men som han ej visste sig ba gjort någon orätt, kärdo hen sig föga hägsd att fördraga en förolämpning, synnerligen af den unge konstnärn, för hvilken han hade visat verklig välvilja. Charles Gatty skyndade hem i en högst uppretad sinnesförfattniog, bad sin mor om förlåtelse, sade henne hvad han hade sett och pttalade sin smärta öfver att ha varit henne olydig för en så falsk vearelses skull, som Christie Johnstone. Men till hans förvåning aforöt den gamla frun tvärt hans anklagelser. ,Charles,, sade hon, det finns intet skälstt kasta en skugga på flickans anseende; hon har blott ett fel — att ej tillhöra samma klass som du, ty sådana giftermål leda alltid till olycks; men i andra fall är hon en aktnivgsvärd, ung qvinna; tala inte så om henne, det går en rysninog igenom mig då jag hör digo. Genom denna moderation fick modren ett äopu fastare välde öfver sonen. Fredags morgan kom. Genom strängt arbete hade Gatty fulländat mälningen. Han bade ordnat sina saker, skrifvit några ord till sin mor och var, elier rättare trodde sig vara lika färdig att dö som att lefva. Han hade på dessa fyra dagar icke talat ett ord, icke ätit en ordentlig måltid och hans Mor var i stor ångest för hans skull. Fredagen steg han tidigt upp och gick med t:ll Leith. Ena timme senare, då modren kom opp och fann honom vara bortgången, besat hon sig till Newhaven, för att söka upp honom. Fredags morgon promenerade på bafsstranden vid Leith två personer — den ena var Ipsden, den andra syntes vara en miitär. Ju mera lorden hade tänkt på Gatty, dess