Aftonbladet – 29 december 1871, sida 3

— Ea seglifvad höst. Från Alingsås skrifves: En bonde från Bjerke härad bivistade torgdagen härstädes den 2 nästlidne Dec., och efter flitigt begagnande af den svenska nektarn begaf sig vår man sent omsider på aftonen i det då redan började yrvädret i väg till hemmet; men ru: sets verkniagar hade till följd, att mannen icke kunde hålla sig qvar i åkdonet, utan blef liggande på landsvägen, der han af andra vägfarande upp: togs och bringades inom hus. Efter uppvaknandet och sedan tankarne något hunnit klara sig, blef frågan, hvar häst och åkdon vore att finna. Troende att djuret fortsatt vägen till hemmet, begaf han sig dit; men hvarken häst eller åkdon hade der efter afresan varit synliga. Mannen återvände då hit till staden, men med lika liten framgång. Vår resande stod nu alldeles rådvill, det starka yrvädret hade igensopat alla spår, hvadan någon iedning för vidare sökande ej fanns, och Tngår0s till följd deraf såväl häst som åkdon förlorade. Onsdagen den 20 dennes var en torpare under Nolhaga på färd till skogen och påträffade då hästen med åkdonet, fastsittande emellan en större sten och ett träd, ännu efter 18 dygns förlopp vid lif. Under tiden kade det arma kreaturet uppehållit lifvet medelst förtärandet af de buskar och grenar det möjligen kunde nå samt törstens släckande med snö. Då man betänker att under dessa dagar barometern visade ända till 22 grader under noll och hästen lidit så godt som total brist på föda och vaiten, urståndsatt att kunna röra sig ur flåcken, låter det i sanning som en saga att han efter denna tid och under dessa förhållanden kunde anträffas vid lif.