Aftonbladet – 28 december 1871, sida 3

snart lade till, skulle dess öde antingen blifva att begrafvas i vågorna, eller att kastas upp på klipporna, der briggen i detta svära väder inom en fjerdedels timme skulle slås i spillror. Newhavensbåten låg i jemförelsevis smult vatten på lisidan om bryggan; våra äfventyrare stego ned i henne, reste masten, satte upp ett litet segel och begåfvo sig af. Sandy Liston skötte seglet, då en större våg kom, släppte han efter litet, båten saktade fart och steg, lätt zom ett flarn på toppen af vågor som tycktes böra begrafva densamma. Men för åskådare på stranden, var skådespelet pinsamt, Äfven den mest erfarne bäfvade; så fallkomligt var det lilla, bräckliga spåret försvunnet för blicken, då det sjöok ned mellan två vågor, att dess återseende var som en uppståndelse från döden. Luften var töcknig, snart syntes farkosten icke alls vidare...... ELFTE KAPITLET. Det var en timme senare. Folket i Newhaven hade lemnat bryggan och gått uppåt sina hem, då tre fiskare från Buckhaven långsamt kommo gående upp från bryggan; de hade kommit i en af sina stora iotsbåtar, hvilka trotsa hvad väder som helst. De tre mäcnen kommo långsamt upp; deras buldanskläder voro genomdränkta at hafsvatten, derag halsdukar och hår våta af skum. Komna ett stycke upp på land, stannade de och hviskada med hverandra. Dot var något hos dessa män som drog Newhavensfolkets blickar till dem. En man från Backhaven söker nemligen gällan samtel med folket i Nswhaven, undantagande vid bryggan, der han sä!jer sin torsk och sina andra fisksorter från hafsdjapet, derefter åter hissar