Kommerskollegiets berättelse angå ende fabriker och manufakture: 1870. F Den tid är lyckligtvis förbi, då det af gan: ska många inom v.rt land ansågs absolu nödvändigt att näringarne genom konstlad: medel. måste skyddas, så vida de skull ega bestånd. Nu mera hafva alia de stämIcor. tystnat, som så högljadt och ibärdigt höjdes för att till komplett evidens deducara. Btt frihandelssystemet — och franska handelstraktaten — skulle medföra alla våra näringars och i synnerhet förädlingsindustriens totala undergång. Erfarenbeten har skoningslöst reducerat dessa oroväckande deduktioner till fiktioner, till hvilka iogen nn mera sätter tro, — och säkert är att ingen Idascriidkare vill påyrka en åter ång till den 5 k. gamla goda tiden. Ike ens våra landtmän anse behöfligt att deras näring skyddar genom införseltull på landtmannaegen enär de lärt sig inse, att ett såant skydd köpes ganska dyrt, emedan konseqvensen fordrar att äfven andra näringar, hvilkas produkter de ej kunna undvara, måWe skyddas — d. v. 8. fördyras. Den berättelse, som vi pu gå att anmäla, Ädlagalägger att fabriker och manufakturer äfven under 1870 gjort vackra och åtskilliga stora framsteg att det skall väcka deras förvåning, hvilka änvu för några år sedan ordade om mj de näringar,. lesfabrij — till entalet 55, sysselsatte 4124 arbetare, producerade 4,616 2007) fot klädep, värderade af fabrikanterna till 9,449,200 rdr. Den sålunda avgifna tillverkningsqvantiteten är högre än den för hvartera af da fyra nästföregående åren anmälda (1,034,000 fot högre än 1869) samt öfverstiger äfven medeltillverkningen at 5-åreperioderna 1845—1849, utgörande denna tillÖkring från perioden 1845—49 intill och med UD omkring 78 procent. Deremot värdet af tillverkningen i sin helhet från den första intill och med den sista af omförmälda perioder stigit med endast omkring 8 procent och är det för är 1870 uppgifna tillverkningsvärde högre än något af de beräknade medelvärden med undantag a! det för. perioden 1860—64 uppskattade årliga medelvärde. Härvid tillåta vi oss erinra att tillverkninge-värdet ät beroende af råvarans pris: det hufvudsakligaste är att tillverkRings-qvantiteten stigit, erär det obastridligen ådagslägger en ökad produktion och en mera utbredd förbruknirg af relativt prisbilliga kläder. Bomullsväfnadsfabrikerna, till antalet 18 med 1576 arbetare, tillverkade 1870 50,691,100 fot diverse väfnader till värde af 6,421,200 rår. För att visa horu högst betydligt denna tillverkning stigit både i belopp och värde må anföras, att tillverkningen för åren 1845 —49 utgjorde i årligt medeltal 3 521,700 fet till ett sammanlagdt värde af 636,400 rdr, och för åren 1865—69 likaledes i årligt medeltal resp. 32,959,100 fot värda 5,047,800 rdr, hvaden tillverkningebeloppet i fot beräknad från den förra istill och med den senare af dessa perioder ökats med omkring 837 procent och värdet med omkring 693 proc., utvisande för år 1870 angifna belopp z värde en ytterligare högst betydiig tillökning. Linneväfnadsfabrikirna, till antalet 3 med 109 arbetare, tillverkade 1870 1,427 300 fot, värda 523,700 rdr. Om äfven här de båda femårsperioderna 1845—49 och 1865—69 sammanställas, så visas att tillverkvingen af linoeväfnader under den förra i årligt medeltäl utgjorde 27,900 fot, i värde 17,600 rår, samt under den senare resp. 708,900 fot och i värde 248.500 rår, hvadan berörda tillverkningsbelopp ökats, det i fot uppgifna med 2439 procent samt tiliverkningsvärdet med ) Vi anföra här endast jemna tal,