Aftonbladet – 28 december 1871, sida 2

dade dit, och fann att dess besättning icke egde kraft att draga den fångade fisken öf. ver relingen; han lemnade två af sina gossar till hjelp och skyndade sjelf ned till sir skeppare.; denne lemnade fyra män till bistånd. Åter steg en raket! Innan fem minuter förgått voro alla båtar falla och ännu funnos många nät oupptagna, Fjacker till stor oro, ty sillen dör snart scdan han kommit i noten och en död sill sjunker, således skulle fisken genom sin tyngd draga noten till botten. Hvad var pu att göra? Två af båtarne lades låvgsides till storbåten och man började så godt det lät sig göra aflasta dem på denna, men innan hälften fisk blifvit öfverflyttad, signalerade en al de andra båtarne ånyo. Då man kom dit, sågs besättningen arbeta med ett ting, som väl ingen olärd hade kunnat tro vara en not. Må man tänka sig e!t hvitt tygstycke, femtio fot i längd, genomdränkt af milt silfver, så såg det ut. I denna not ensam fannos tjugu fjerdingar sill. Genom det bistånd som kom, halades halfva noten omboard; då började maskorna brista; folket latade sig öfver relingen, slogo armarne omkring not och massor af fisk och slungade dem ombord, och zsillens glupska fiender i hafvet, stortorsk och hsj, höggo sitt rof nästan ur folkets händer som tigrar. Snart voro både storbåten och de sex mindre båtarne fullastade och hemfärden återtogs. Christie förklarade sig vara sömnig, och sedan Flacker insvept hecne i ett segel, somnade hon som ett godt barn, s:mt vaknade icke förrän klockan sju på morgonen, oå storbåten, seglande för en lätt bris, befavn sig en mil från Newhaven, Yechten