Aftonbladet – 27 december 1871, sida 3

MV, DAMM BATPMMRS 1112: BPPAVPp Cl Ufa TYRFAMITIN ten åt församlingens obemedlade nattvardsbarn: för återstoden skall anskaffas mat och kläder åt sådana fattiga ekolbarn, som icke åtnjuta under stöd af socknens fattigmedel. För enahandaända mål hafva tvenne andra församlingar i grannzka pet af Bammo man blifvit omhuldade med betydliga donationer. För 69 å 70 år sedan var han ett af Sillhöfda församlings fattigaste barn. Det bruk, han nu gör af sia med svett och möda förvärfvade egendom, länder honom till synnerlig heder. — Ny badimrättieing I Bohusläacka skärgäråcem. Från Grebbestad skrifver Marstranås Postens korrespondent, att aktieteckningen för det nya badhuset derstädes nu är fullbordad cch boiaget konstitueradt. Till följd häraf skall entreprenad-auktion å byggnaden ofördröjligen utiysas; och har man godt bopp, att Grebbestads nya bsadinrättning redan nästinstundande sommar skall vara färdig för emottagande af de gäster, Bom vilja besöka densamma, — Underbar räddning. I Ulricshamns Tidning för den 22 dennes iäses följande berättelse: En sjuttonårig flicka Ellen Msria Johansson från Alingsåstrakten (Hools socken), hvilken en tid vistats hos sin broder skräddaren Svedberg i Tverred Bäcka gård, bade söndagen den 3 d:s begifvit sig till Finnekumla och der öfvervarit messan i kyrkan. På hemvägen fick hon åka ett etycke med en bekant, i hvars hem hon äfven intog middag och dröjde en stund till ungefär kl. 3 e. m., då hon gående begaf sig på hemvägen, för ginhetens skall öfver sjön Åsunden. Kommen ett stycke på sjön, öfverraskades hon af yrvädret, och som vinden var rakt mut hennes väg, kände hon sig oförmögen att taga sig fram denna stråt, utan bogaf eig inåt landet för att uppsöka farvägen derstädes, hvilket dock icke lyckades henne. Utmattad genom såväl det svåra yrvädret som gåendet i den öjupa snön, söker hon skydd under en större gran, der hon äfven förtärde något bröd, eom hon haft med sig. Hon tänkte sedan att åter nedgå på sjön. men förirrade sig härunder, och sedan hon gått flera hvarf hit och dit hade hon slutligen af tröttbet och mattighet neddignat å den 8. k. Ruggebo mosse. Hon kom således ej hem på söndagen. De hemmavarande trodde att hon, i följd af det svåra vädret stannat hos någon bekant i Finnekumla, hvadan de ej heller sökte henne hvarken måndagen eller tisdagen. På onsCagen blef det kunnigt, att hon om söndagen begifvit sig på hemvägen, och börjades då sökandet efter henne, hvilket fortsattes äfven påföljande torsdag, dock utan något resultat. Nu uppgafs hoppet att återfinna henne, ty det troddes att hon nedgått i rjön t. ex. i det öppet gående Fäåstereds Sund. Sedan det emellertid blifvit kunnigt i trakten, såväl att hon förkommit, som att hon ej stod att återfinna, oratalades att några personer föregående tisdags tyckt sig höra nödrop från förutnämnde mosse. Om fredagsmorgonea begåfvo sig derföre några karlar ut att söka och funno äfven tecken sill spår i snön. Bud sändes då såväl till hennes broder som öfrige, hvilka förut sökt henne. Så fort folket åter samlat och ordvat sig, företogs färden till uppgifvet ställe och sökandet började YO. Efter någon stund uppgafs ropet: Här är bon! Aila skyndade dit så fort sko kunde. Hvad funno de? Jo, den eftersökta sitta vid lif, nyg3 vid ropandet uppvaknad ur en lång sömn. Det första hon ttrade var då bon fick se ein broder: Ack, Svederg lille, är du här nu! Jag har väntat så länge på dig. Ja, i sanning en lång väntan! Att utan mat och utan annat skydd mot den bistra kölden och yrvädret än några tarfliga klädespersedlar vistas fem (säger fulla 5 dygp) på eu mosse, det måtte väl vara både en lång och svår väntan. Hon berättade sedan om sin nöd hvad här ofvan är antydt, äfvensom att bon troligen under första natten varit vaken en gång och gedan ytterligare en gång (på tisdagen), då hon försökte Att gå, hvilket dock till följd af stelhet i benen ej lyckades. Hon uppgat då rop om hjelp så länge hon förmåde ropa; men då ingen bjelp kom, måste hon, acdan hon stillat sin törst med spö, åter intaga sitt kalla hbvilorum och bon säger ig ej sedan ha varit vaken; icke heller visste hon huru länge hon legat ute. Då hon nu återfanns, var kon, som sagdt är, sittande; snön under och närmast omkring henne var alldeles bortsmält. dennes ben voro stelfrusna; men eljest fanns inzen skada å hennes kropp. Kläderna voro till len grad genomvåta, att ej en enda torr tråd anns derå. I hennes medhafda psalmbok var cke ett blad torrt. Hon blef ru så fort ske kunle forslad derifrån till säteriet Tverredslund, der nstalter vidtogos för att taga frosten ur benen ch fötterna på henne. Sedermera blefvo emeliertid båda hennes fötter ingripna af kallbrand, så att de måste amputeras. NNE PNODEEITER