Aftonbladet – 27 december 1871, sida 3

berätta alltsammans och derpå följde åter ett samtal för hvilket jag blygs att redogöra. Nog af, bon segrade åter, ehura med äpnu större svårighet än förut och med tårfylida ögon ochjtungt hjarta lofvade han, att då ett tilläl!e yppade sig, taga ett afgörande steg. Han satte sig åter vid sitt arbeto och modren vid sin söm, då det knackade på dörren och Christie Jobnstone sjelf, glad som en lärka och frisx som en roa, kom in i rummet. Hon kom synbarligen med goda underrättelser, men innån hon hunnit yttra dem, blinkade mrs Gatty åt sin son, hviskade att hon skulle vara så nära att bon kunde höra allt, bad honom begagna sig af detta gynsamma tillfälle och gick. Vid ett ennat tillfälle skulle Christie, som fått veta att Gaittys mor var kommen, biifvit förvånad öfver hennrea sätt; men nu kom bon för att säga den bekymärade artisten att lord Issden skalle göra honom ett besök och bennas tankar voro så upptagna häraf; att hon icke hade sinne för småsaker. Emellertid bände det sig icke bättre, än att åtskilliga binder inträffade, hvarigenom bon icke fick framföra eitt ärende. Först kom Gatty fram till henne, kastade en orolig blick åt dörren, gerom livilkeh fnödren gått ut och sade: Christie!s Min Cheriie!s Jag övskar nåla ditt porträtt. Han ville ha det till ett minne, stackars gosse l i Men det måste vara af precist samma storlek som du sjelf, och dig så likt, att om vi skuile skiljas, jag icto må känna mig elldeles altena i verlden. Hen vände bort sitt ansigts, Men vi skola ej skiljas, svarade Christie gladt. ,Om du också är fattig och jag rik — det