hennes hårdhets skull; men nu hoppades han att hans skeppare skulle hämnas all denna lidna oförrätt. Med ett ord; bans prat gjorde Gatty nästen ursinnig af svartsjuka. sr Qeh hvad-hade han likväl at; förebrå Christie? tänkte han. Hade han icke förenmmat henne? Hade han icke lemnat henne att mottaga en trognare beundrares hyllöirg? O, hvilken däre han hade varit! . EE Han besiöt att sö henne, att meddela henne alltsammans och bedja henne besluta rörande deras öde. Hen villo i sili rätta sig efter hennes äfgörände. Lord Ipsden hade verkligen varit på Ineh Combe och för en stund bivistat fiskarfolkets fest; långt efter sedan mylords yacht äfseglat, återvände Newhavens storbåt med bröllopsskaran, men Christies glädje hade innan dagen tilländalupit äfven tagit slöt. Gatty kom icke; och dettas, tillika med en hel veckas förutgående försummelse, kunde ej-annat än väcka hennes uppmärksamhet. Det blåste hårdt på hemfärden och vågen slog då och då öfver reliogen; männen togo in två ref i förseglet och storseglet drogs till skydd öfver qvinnorna. Medan de der sutto i mörkret, makade intill hvarandra, märkte Johanna att Christies ögon-voro fuktiga af tärar. k KE om Johanna sade irtst; hon slog blott sina armar, omkring henna och tåraras föto änpna mnigare. Men då båten lade till vid Newavens brygga, var Johsnoa den första att etickå fram sitt hufvud; hon drog sig hastigt tillbaka och hviskade till Christie: Här står han; tala inte med honom. Der stod verkliged blek och med oroliga blickar Charles Gatty. Då Christie skulle stiga i land räckte han henne sin arm till stöd; hon kastade likväl på honom en blick