Aftonbladet – 23 december 1871, sida 3

Jag är en målare. Jag kan måla djefvulen ärtgrön.s Tala inte om honom, Charlie, hen är ej att skämta öfver. Nå, så vill jag i stället raäla en engel, dea vackraste, den förständigasto flicra i Skotiand. Nordens fagraste roS. Och dermed skyndade han in i sitt sofrum efter ett stycke duk att måla på. EHmo, tänkte Christie, de engelska herrarna föra ett ljufligt språk: Nordens fagraste roa!. SJETTE KAPITLET. i Gatty hade knappt tillslutit dörren efter sig, då en främmande herre frågade: Ar mr Getty hemma?n Hvad vill ni henom ? genmälds Christie på enkelt, skotskt vis. Vill ni lemna honom detta? Hvad är det? Är ni road af att göra frågor?a yttrade mannen. Ja — men den som iatet vet, kan inte besvara dem, sado Christie. Brefvet var stort och den unga flickan var öfvertygad om att det innehöll någon beställI ving på en tafla. Jag är glad, tänkte hon, jag får gifva konom ett bref, som skall skänka honom lycka! Då heones vän kom åter med duken i handen, gömde hon brefvet bakom sin rygg och I sade med skalkaktig min: Gissa bvad jag har — gissa hvad jag har! — Goda ny. hetero Verkligen! Hon räckte honom brefvet och han slet upp konvoiutet. Han uppvek ett stort papper, stirrade derpå och sjönk ned på en stol, Hur är det, Charlie — är det inte bra?n Nej!j nästan skrek den stackars ynglin