Aftonbladet – 23 december 1871, sida 3

dräglig röst i hans bjerta, och då skall jag måhända finna huru omöjligt det är tör mig att afsäga mig min enda skatt.Han gaf emellertid för fredens skull ett halft löfte. Jag kan få ett rum här i huset,, sade mrs Gatty, och jag ämnar taga det. Jag har för afsigt att drifva på saken, men tills den är afgjord stannar jag — vore det också ett helt år.o Charles bleknade. Hon kunde icke förmå sonen att gå ned till Newhaven och taga det afgörande steget, men han gaf så tillvida vika för sin mors vilja att han förhöll sig alldeles passiv, för att se huruvida Christie verkligen var nödvändiz för hans tillvaro, en sak som modren med förakt hörde honom säga. Han skulle arbeta flitigt så glömde han nog snart flickan. Stackars yngling! Han ville nog arbeta; den skuld Hvarför han blifvit kräfd tyngde å hans sinne; en veckas trägen flit skulle örslå att få en tafla färdig. Han grep persel och palett, han arbetade, arbetade som en träl, men det var blott handen som målade — hvar fanns inspirationen ? Under tiden tänkte också Christie på hovom, men ännu var hela hennes oro fistad vid tanken huru hon skulle kunna skaffa hoInom de åttio punden. Det är en egenhet för Newhaven, att qvinnan bör vara mannens beskydderska, och för Christie hade I denna id6 ännu mera styrka än kanske vanJligen. Hon fattade väl icko ännu fullt Charles .Gattys karakter och temperament, men hon kände inostinktmessigt att hon var den som 3 I borde skydda och leda och stöda honom. Dessutem var han ju blott tjugutvå år 1 lUch ehuru hon endast var tjoguett, var hon lsom qvinna lävgre kommen i karaktersfast. het och Bpraktisk duglighet och skulle f öfrigt troligen alltid sä-förblifva, (Forts