Aftonbladet – 23 december 1871, sida 3

låta hans hänförelse lugna sig; långsamt och fogligt men på samma gång bestämdt började hon tala: Hvem har af sina ringa medel sörjt för dig och gifvit dig uppfostran ailtsedan du var en tio ärs gosse?, Det vet bäst du, moder, älskade moder. Nej, svara mig, Charles,.x Det har min mor.s Hvem har sjelf försakat allt, lifvets goda, för att du skulle bli en stor konstnär och framför allt en gentleman? Det har min mor. Hvem förlät dig ungdomens små förseelser, innan du ens hunnit yttra ett ord om tillgift?o Min mor! O, moder, jag ber nu om förlåtelse för all oro, alla bekymmer jag har förorsakat den bästa, den ömmaste bland mödrar.. Hvem skall nu återvända till Newcastle med krossadt hjerta, beröfvad det enda hopp som under så många år af fattigdom och bekymmer, likväl hållit hennes mod uppe? Moder, blif inte min fiende! Det tillhör mig att lyda dig, men det tillhör dig att noga betänka saken, innan du drifver mig till förtviflan.o Och den stackars lättrörde ynglingen lade sitt hufvud mot bordet och började sörja öfI ver sitt hårda öde. Mrs Gatty lugnade honom. Det behöfver ej ske nu straxt — det bör göras i väns lighet men bestämdt. Jag vill gifva dig så lläng tid, som du sjelf önskar. Det torde vara ovisst, huruvida Charles Gatty ett enda ögonblick på fallt allvar tänkte: skiljas vid Christie Johnstone, men för att lugna sin ,mor lofvade han henne att efter hand upplösa bandet. Min mor reser snart, hviskade en be