Aftonbladet – 23 december 1871, sida 3

stånd? du vill ju taga emot ett lån af mig, sög, vill du ej det? Nej! svarade han. xOch hvarifrån skulle da få åttio pund ? Åttio pund göra inte Christis Johnstone fattig, min gosse. Jag bar båtar och nät för den samman dubbelt; jag har fyrtio pund i besparing och sjubundra i banken, men dem kan jag ej röra. I fängelse får du inte komma, det vill jag säga dig, Charlie. Jag skall tiga nu och uppoffra mina målningar., tänkte Gatty. Sedan Christie ännu en gång lofvat honom bjelp och bedt honom vars. vid godt mod, lemnada hon honom. Vid dörren vände hon sig om, sade: Charlie, här kommer en gammal fru och söker dig, och gick. Da båda unga menniskornas kärlek hade ända till sista tiden undgått klandersjaka blickar och tungor, men en vän till Charles mor hade slutligen blifvit uppmärksam på saken och skritvit till modren för att varna. Följden blef att denna uten dröjsmål afreste från Newcastle och nu, till sin sons stora öfverraskning, inträdde i hans rum i Edinburg. Sedan de första helsnivgarne blifvit vexlade yttrade Charles, som ännu icke hemtat sig från sin förvåning öfver modrens besök: Jag hoppas intet ledsamt har händt, min I mor? Hvad är det?, Jag är trött, Charlea Han lemnade Ihenne en stol, . Man gör inte en resa från Newcastle och hit vid min ålder utan en anledning; du bar gjort en opassande bekanskap.. Jag? Hvilken då? Menar ni Jack Adamf?, ) Sämre än bao! — En qvizna, en simpel fiskköperska. O, min son! Christie Johnstone en opassanda bekant; Iskap! sade hav; jag var en odugling innan jag lärde känna henne; hon har gjort mig