Aftonbladet – 23 december 1871, sida 2

MBE CT TE EN MN na Ja SER ET RO TD Jä, yttrade gamle Groove; gossen blir aldrig målsre. ! aJo, det skall jag bli — åtminstone hoppås jag så, om det också dröjer länge nog. Jag har aldrig känt någon som kunnat både tala och måla väl, återtog mr Groove. Må så vara; jag vill blott säga ännu några ords, återtog Gatty. Skicklighet att måla är gammal nog för att få dö; det kan nu vara tid på att konsten födes. När hon kommit till verlden skall man ej mera se några döda trädpartier; skall man inte so a vatten, luft, beröfvade lif och solljus, fästade på duken i en atelier och... Hur mycket hoppas du få för din tafla?, frågade Jozes. Hvad har det att er härmed? Med dessa små svärd, sade Gatty och räckte opp ett par penslar, skola vi strida för naturens, för sanningens, solens ljus, emot en verld i vapen — nej, i linda. Med dessa små svärd skola vi skära halsen af oss sjelfvan, svarade gamle Groove, om vi. resa 08 upp emot verldens fördomar., VR Den unge artisten skrattade med trotsig mod åt den gamle tviflaren och skildes från sällskapet, emedan han bodde vid denna gata. Charles Gatty hade med ungdomens öfvermod uppstätt, till kamp för en revolution inom konstens gebiet; Wales skulle målas i Wales och icke vid en mörk gata i London, Skotlands berg under Guds fria himmel och icke i Edinburg. Fem eller sex unga artister samlade sig under hans fana för att strida för sanningen och taga verlden med storm. Klockan två hade han skilts från sina kamrater, hon var nu fem och allt hade redan för honom tagit en melankolisk och helt och hållet motsatt karakter, emot på den solljusa morgonen. ;