Aftonbladet – 23 december 1871, sida 2

FJERDE KAPITLET. Newhavens fiskläge är en unique plats, — från sin första uppkonist en koloni som ännu bibehåller sina karakteristiska drag och hvars befolkning sällan ingår giftermål med sina skotska grannar. Några anse kolonien vara holländsk, andra tro den vara dansk eller filamändsk. Snitten och renligheten af qvinnornas drägt häntyder nästan på det sistnämnda. Efter medelåldern äro Newhavens fiskarhustrur fola och obehagliga, men hos de unga, hvilka ej ännu drifvit så mycken fiskhandel eller kommit i beröring med de stora städerna, finner man en intsgande blygsamhet, förenad med sällsynt skönhet och behag. På söndagen uppoffrar mängden af dem fägringen för medet, genom att ikläda sig moderna drägter i alla regpbågena färger. Under veckans arbetsdagar är det skönhet och stil hos dessa qvinnor, om söndagen blott oskönt prål. Mänven äro skickliga fiskare: ett utmärkande drag hos dem, framför alla andra fiskare vid Firth, är deras roddaresång och vi kunna tillägga att denna gamla sed. är så god som pengar för dessa män, hvilkas yrke ofta tvingar dem till tio timmars styf rodd, ty både de och deras yrkesbröder vid andra fisklägen erkänna att den jemna, tektmessiga sången underlättar arbetet i ej ringa grad. Den innefattar omkring sjuttio gamla versen, men dessa äro som en stadigvarande grund, kring hvilka roddarne under arbetet improvisera ständigt nya strofer, syftande på dagens händelser och förhållsnden, icke alltid af det mest grannlaga innehåll. Både män och qvinnor äro musikaliska och skickliga berättare; tre af fyra kunna sjunga eller förtälja sagor och bistorier och de fäta sällan ett till