Aftonbladet – 23 december 1871, sida 2

Tk Er Tar a NN Het ble, ANS TS Poriea ssa LER ISEN ERGO lefva med de som rika äro i denna verlden — och med da fattiga i det lif som skall kommala Lord Ipeden kände sig oförmögen att yttra några af sällskapslifvets vanliga fraser. Farväl så länga!s sade han och gick stilla sin väg samt återvände tankfoll hem. Samma qväll uppsatte han ett lagligt dör kument, en donation åt den fattiga enkan, i händelse han skulle dö hastigt. Ty hvem veto, sade han, — hon är ja så olycklig i allt. ) Derpå gick han till sänga, och vare sig att det kom af enkans välsignelse, eller af laften vid detta ställe, nog af, han sof som en. dagsverkare.den natten. Vi lemna nu lord Richard Ipsiden, att ut-! föra det Aberfordska problemet, — nemli. gen: att bjöpa fattiga och olyckliga .menniskor, — af hvilka en eller två, liksom Jess Rathanford voro tacksamma, de öfriga hycklade tacksamhet, — att då och då mottaga besök af Christie Johnstone som lånade hvarenda bok ban egde, som sålde fisk åt honom, oföränderligen, till följd af vanans makt lockande honom att betala den för högt och lika oföränderligen derpå gjorde om affären med en bön att han ej skulle vara så enfaldig och låta narra sig att gifva för mycket. Vi lemna honom att låta törblinda sig af unga Flacker, som med en beundransvärd slughet hade förvärfvat sig plats hos honom såsom kajutvakt ombord på yachten och elmosentdelare i land. Vi lemna honom att söka äfventyr och ej finna några, men under tiden vinna en brunare hy, mera elastiska steg och friskare lynne; medan vi uppsöka personer af en ringare samhällsställning, hvilka spela en betydelsefull roll i denna berättelse.