Aftonbladet – 22 december 1871, sida 2

De kalla mig Christie Johnstone. Nåväl, Christie, jag är hitsänd af min läkare.n Stackars yngling! Hvad har ni för sjukdom? frågade Christie allvarligt och deltagande. 4 Trötthet vid lifvet! sade lorden med sorgsen röst. -Jag har aldrig hört talas om en sådan sjokdom. Du är en lycklig flicka, du!s utbrast den unge ädlingen; min läkare har lofvat att kurera mig cch om du vill, kan du bistå mig i ett fall. Gif mig förslag på några gom bevarje dag lindra bekymmer, men jig inte hjelpa; — är ej också det Räck mig er hand, räck mig er hand; ni är en hederlig, ung herre, inföll Christie. Nåväl, här finns Jess Rutherford, en enka med fyra barn, och sämre kan ni använda edra pengar, än om uni bjelper henne, stackarels Fem pund sterling, att börja med? frågade mylord. RE Fem pund! År ni af silfver, hel och bållen? Tio shilling, inte ett öre meral, Ipsden rörde vid klocksträngen och Saunders tillsades ati lemna en pundsnote. Se härs, började Christie, osillen kostar fem shilling sex pence, jog ger er fyra och sex tillbaka och Jess skall bli en glad qvicna denna qvälla Affären var snart på redig fot och de båda vännerna gingo, sedan de nickat vänligt och yttrat, farväl, nådig herre, Lorden föll i djupa tankar. När har jag talat så mycket? frågade han sig sjelf; sdoktor Aberford, ni är en vis man; jag tycker förträffligt väl om edra lägre klasser