Aftonbladet – 21 december 1871, sida 3

Räiliegångsoch Polissaker. Juryn i målet mellan hvitbetssockeraktiebolaget i Stockolm, kärande, och redaktören af Svensk Handelsoch Industritidning, svarande) afgaf som bekant ilördags sitt yttrande och i dag resolverade rätten, att som jaryn med nej besvarat do till denssmma framställda frågor buruvida de omstämda artikiarne voro vesvtutigger OTEL I I IT ros Oy CKTIIKOBIGTDD en, jemförd med 16 kap. 7 I mom. straffiagen, — angående åtal för bestämdt brott, härrörande af argt uppsåt, — så friändes hr Nachman från ansvar i detta afnde; ven då jaryn med ja besvarat den ställda frågan om de åtalada artiklarne ofter 3 11 mom. tryckfrihetsförordningenjamförde med 16 kap. 9 strafflagen, så fälldes hr Nacbman i kratt daraf att böta 400 rdr dubbelt med 800 rdr samt att ersätta stämningskostnaden mad 1 rår 50 öre, hvarjemte hr Nachman förklarades skyldig till lösen af rättens protokoll. — Misslyckadt inbrott. Natten till gårdagen äcktes den på kontoret i n;r 5S Rörstrandsgatan sofvanda bokbållaren Ayel Landqvist af en fönkterrutas inslagning. Tyst steg han upp och då han såg en karl patrullera utanför, nedtog han från väggen sin fars dubbelbössa och försåg dena med knallbattar samt afvaktade hvad hända skuile. Efter en stund kom samma karl med en från n:r 62 samma gata hemtad stege, som sattes mot kontorsfönstret. Knappt hade våldsverkaren hunnit upp till fönstret, hvars il han sökte öppna, förrän denna öppnades inifrån och brotislingen såg i. två bössmynninger gapa mot sig, hvilket hade till påföljd, att karlen släppte sitt tag, förlorade baiansen och föll i gatan, hvarefter han bastigt uppreste sig och tog till flykten åt Sabbatsberg med sådan snabbhet, att den förföljande bokhållaren icke kunde hinna och gripa tonom (D. N.) — Rymd fästningsfånge. I början af Novemher månad föröfvades inom Askersunds socken af Örebro län inbrott hos hemmansegaren Andersson å lågenteten Rastorp, hvarvid bortstals häst med seloch åkdon, Telegram ingick till detektiva polisafdelningen härstädes, xom sintligen erfor att en okänd karl den 16 Nov. infunnit sig å bondjvarteret n:r 3 Holländaregatan härstädes och der örsåit en häst, i allo liknande den stulna, till en inspektor F. samt åkoch seldonet till en landtbrukare T.; och säljaren, som sagt sig vara från Örebrotrakten, hade dagen derpå med bantåg afgått till Halsberg. I sammanhang härmed har för några dagar sedan länsstyrelsen inom Örebro län hos bhärvarande polismyndighet anhållit om upplysningar angående en i Nov. månad från Carlsborgs fästning förrymd f. d. lifstidsfånge Carl Johan Lindberg, som sedermera gripits och dit återförts. Vid anträffandet ionehade Lindberg diverse saker, om hvilkas åtkomst denne velat göra troligt, att han inköpt desamma för penningar, som han medfört från fästningen, då det lyckades honom att rymma derifrån. Genom öfverleranande af Lindbergs fotografiporträtt har denne nu härstädes af de begge personer F. och T. igenkänts såsom varande deosamme, som med dem afslutit köpet om hästen och åkdonet, hvaraf med skäl kan slutas, att Lindberg sjelf föröfvat stölden vid Rastorp. Detektiva polisafdelningrn har dessutom, innan ännu skrifvelse om Lindbergs ertappande hit ankom, utforskat, att denne före sin affärd härifrån inköpt hvarjehanda persedlar, hvilka nu befunnits vara desamma som han vid, gripandet inom Örebro län innehade; och bevisningen om stöldens föröfvande torde sålunda vara tillräcklig. — Öfvervåldet vid Kimstad. Norrköping den 15 December. De trenne personer, hvilka föröfvat nämnda, förat omtalade våld, äro nu gripna och befinnas, såsom man förmodade, vara jernvägsarbetare. På begäran af kronolänsmannen Pihl afreste en af de tvenne öfverfallne drängarne i går på morgonen till Norsbolm, hvarifrån han, i sällskap med hr Pihl och löjtnanten Bergenstråle; begaf sig till de olika arbetslagen, för att om möjligt igenkänna förbrytarce. Komna till ett bergsprängarelag, igenkände drängen den ene af våldsverkarne, hvilket var så mycket lättare, som våldet föröfvats på ljusa dagen och de anfallande dessutom blifvit märkta genom sår, förorsakade af de buteljer, gfom drängarne vid tillfället till sjelfförsvar användt. Karlen nekade naturligtvis, men fasttogs lika fullt, och en qvarts timma derefter greps i närheten den af våldsverkarne, som tillfogat den andre drängen de svåra knifhuggen; äfven denne nekade. De begge vilda sällarne införpassades till härvagande celifångelse. På yen hvarifrån de erhållit de af buteljerna åstadkomna såren, svarade den ene att han stött sig mot en planka, och den andre att han fått dem under sprängningsarbetet. Den tredje våldsverkaren greps senare och förvaras tillsvidare vid Norsholm, hvarest han inför länsmannen öch löjtnanten Bergenstråle lärer hafva erkänt sin delaktighet i öfvervåldet. De tre karlarne äro, som det uppgifves, smålänningar.