Aftonbladet – 21 december 1871, sida 2

De unga qvinnorna buro på hufvadet mössor af holländskt eller flamändskt mod, med en bred spets i kanten samt stärkta och styfva, så att panna och kinder voro fria, Deras spensar voro af tjockt bomnllstyg, spräckligt, rödt och gult, kjortlarne af bredrandigt ylle,; hvita och röda, dertill hvita strumpor och nätta skor med höga klackar. En öke kjortel var uppfästad, en annan af samma sorts tyg, räckte till fotknölen. Den ena af dessa unga qvinnor hade mörk hy, hvarander det röda blodet steg och föll pa kinderna, svart hår och präktiga, mörka ögonbryn. Den andra var ljus; hennes hals och! skuldror skönt formade, hyn snöhvit, håret ljusbrunt, i solbelysning af guldglans; hennes blå ögon föreföllo dubbelt så sköna, beskuggade som de voro, af mörka, långa gobbår och de fina bågarne der ofvanför. en fin fotknöl Såväl genom deras: fägring, som genom snyggheten och de lysande färgerna i deras drägter, var deras .uppträdandetverkligt öfverraskande. Lord Ipsden steg upp med samma lugna artighet, som han skulle visat mot ett par prinsessor af det kungliga huset och helsade vänligt, God dag, mina vänner; hur står det till? Tack, bra! Här mår ni sjelf? svarsåe den brunetta flickan, hvars namn var Johanna Carnio och hvars organ icke var fullt så vacker som hennes utseende, Hvad slags lord är ni? fortfor hon; sär ni en hertig? Jag skulle gerna vilja tala med en hertig. Saunders, som visste sig ha gifvit anled