Men han kände sig icke lycklig. — .Hvad skall jag företaga mig? sade den lefnadströtte, unge ädlingen. Utmärk dig, yttrade någon. Hvarigenom?o Men han fick intet svar, Slutligen inträffade !en händelse som lofvada goåt. Lord Ipsden fattade kärlek till lady Barbara BSinclir, och detta var icke förr skedt, än han, liksom något hvar af oss i ssmma förhällande, insåg att hvad han hade gjort, var vist och godt. Lady Barbara vsr nemligen icke blott skön, hon var derjemte älskvärd, och just dena qzvinna som han inom sig kände var den rätta, för att rätt utveckla bans egen karakter. Hon var en fallkomlig kontrast emot honom; lika liflig som han var indolent, lika entusiastisk, gZom han var Jugn, bade lady Barbara ett varmt intresse för allt — skaldekonst, politik, allmänt vetsnde. Hennes sinne var ungdomligt, friskt — originelt oro man så vill — fullt af eld och tillit men i saknad af erfarenbet. Lord Ipsden älskade henne således och detta var ej att förundra sig öfver; hvad som li gå hög grad först intog bonom, var hennes follkomligs frihet för affektation; hennes skönhet, hennes lätta umgängessätt gjorde äfven sitt dertill. Alltför förnäm för att känna sig hehöfva lägga ett band på sitt natnrligt, enkla sätt, var Barbara ofta mera naiv, ja någon gång äfven mera brusque, än unga damer våga visa sig, men huru förtjusande var icke hennes personlighet, äfven då depna rättframma ärlighet bröt fram genom konvenansens fjettrar! . De båda noga voro beslägtade med hvarandra men de hade icke träffats på två är, då de oförmodadt ätersågo hvarandra i Paris, just innan denna berättelse tar sin början.