Aftonbladet – 19 december 1871, sida 3

Den månad som lord Ipsden, jomte sin kusin tillbringade i Paris, var en ljus puckt i hans tillvaro. En tredje person skalle icke af hans sätt kunnat förmoda att hans hjerta var belt och hället upptaget af hans sköna kusin, men så förböll det sig dock och mylord kände sig allt mera värmas afstrålarae från Barbara Sinclairs vackra ögon. Oför modadt åtarvände hon och hennes fsmilj til Engiand och lord Ipsden, som var stadd på rega till Rom, vände äfven om till fädernesIandet. Lady Barbsra hads icke varit en vecka: Lozdon, innan kon vidtog sina förberedelse: för att tillbringa sex månader i Pertshire detta bragte saken till afgörande; lord Ipsden gjorde henne ett formligt giftermålsanbud, hvilket hos henne framkallade mycker förvåning emedan hon ingalunda hade betraktat sin kusins artiga uppmärksamhet ur denns synpunkt. Emellertid, som anbudet blifvit framstäldt i brefform, svarade hon på samma vis, Efter några sådana förbindliga fraser, son ett fruntimmer alltid har tillbands åt der hvilken visat henne den största srtigbet er man kan egna en qvinna, kom lady Barbars till det afgörande ordet på följande karakteristiska vis: Den, med hvilken jag en gång gifter mig måste ega två motsatta ting: dygder och fel — ni har ingendera. Ni gör ingenting oct kommer ej att göra någoting annat än at teckna och grola operamelodier, dansa oct promenera. Glöm denna lilla dårskap i öfvermorgon, mia bästa Ipsden, och vill ni visa mig en ynnest, så förblif ellt fortfarande er vän till den zom alltid skall förblifvo er tillgifoa kosin Barbara BSinclair.