Aftonbladet – 19 december 1871, sida 2

Musikpressen. IL. Bland ryheter, som i dessa dagar riktat vår fosterländska såvglitteratur, nämna vi i första rummet ett par häften Åftonstunder i hemmet, de yngsta skapelserna af den mästare, som i svensk musikalisk lyrik gjort en epok, hvilken ban under-en mansålder beherrskat genom sin outtömliga ingifvelse och den typiskt nationella ande, som utpräglar hans diktning. Om vi blott anmärka att dessa sånger äro affattade i Adolf Lindblads stil och värdiga hans konstnärsnamn behötva vi ej yttra något mer och kunna vi ej säga något bättre, enär den förra är lika allbekant, som det senare enhälligt erkändt, och dessa allmärna uttryck således tillräckligt vitsorda en innerlig och djup stämning, en plastisk och genomskinlig form samt, såsom grunddrag, den ädla enkelhet, sora emellertid städse bjuder fullkomligt nog för att det hela skall uppnå sitt syfte. De poemer, som valts till text, äro författade af Böttiger, Zacharias Topelius och E. Bäckström. Topelii fagra dikt Karin Månsdotters vaggvisa för Erik XIV, har af kompositören omfattats med den förkärlek att han musikaliskt tolkat ekaldestycket med tvenns särskilda melodier, den förre religiöst, den senare idylliekt rörande, och båda täflandei skönhet. Såsom samlingens glansnummer nämna vi emellertid Spinnvisan till ord af sarime författare, en tondikt hvari den renaste inspiration genomskimrar såväl innehållet som formen, Om Lindblads musikaliska diktning redsn kan anses klassisk, emedan den längesedan icke blott angifvit sin ståndpunkt, utan jemväl derå uppnått sin kulmination, så är åter August Söderman, bland våra yngre kompogitörer den, hvars produktioner företrädesvis följas af den allmänna uppmärksamheten, hvilken i honom hyllar den främste representanten för det steg för steg framåtskridarde sista skedet, det rastlöst sig utvecklande nuet i vår tonkonsts historia. Ej så, som skulle icke äfven denne musikaliske diktare redan och ofta hafva frambragt mästerliga verk, hvilka helt visst också för framtiden skola gälla såsom sådana, men derföra att han ännu befinner sig i den ilyckliga period af lifvet, då äfven ett fulländadt arbete, huru värderikt den än må vara in re, dock alltid tyckes oss betyda ännu mer såsom löfte. En sådan produktivitet såsom Södermans är högeligen sällsynt, ännu ovanligare likväl hans märkvärliga förmåga att i hvarje musikalisk lifsyttring framstå kraftfull, energisk och sjelfständig utan spår af öfveransträngniug eller afmatt. vipg. Hans Arme Pettero var ett i sitt slag förträfligt konstverk, hans tre, Labsatt illegnade ballader, ståtliga och intressanta, och ikväl äro vi för vår del öfvertyga att hans sista skapelso Digte og Sange af Björnstjerna Björnson änvnujmer än de nyssnämnda är egad att förstora hans rykte. I intagande pmvexling möter oss här det täcka och storurtade, begge tecknade lika dristigt, lifskrafigt och patursant. Man jemföre tärnornas