Aftonbladet – 15 december 1871, sida 3

SETna Iroskowetz, Urow, Mrasniopjelle, Jasee, I niza och den idylliskt belägna cvid Solna visa af sig petroleumkällor, hvilka lofvdel af Galizien rjen ny framtid, och man behöfved förståndig ta jskötsel sannerligen icke Amerik att förse hela os I monarkien med petroleum. KONRAD Kätltlegångsoch Bsaker. Krigsrättsmålet motryttmäst Liljenstolj n II torsdags förevar inför Veine ee. et tes krigsrätt det i vår tidning :omnämnda må mn mot ryttmästaren vid regeme riddaren af a I Svärdsorden, W. Liljenstolpe, rie ett tal, som ri I ryttmästaren L. hållit till sivadron, Södra Wedbo sqvadron, under regemeötet å Rännea slätt förliden sommar, i sammag hvarmed han g jutdelat exemplar af en af hononifven broschyr, afhandlande hans förhållande tin regementschef och andra förmän samt daff han blifvit ådömd för brott mot discipline: al Krigsrätten utgjordes af: maj, r. 8. 0., fri alherre C. P. Ph. Fägerskjöld scdförande, samt s ryttmästaren och sqvadronschef. 8. 0., C. M. r I Löwenadler, ryttmästaren och Ironschefen, r. n )8. o., E. H. Ström och ryttmäm C. H. Print zensköld som ledamöter, hvarje v. häradshöfdingen Ljangerantz fungerade auditör och v. 8 häradshöfdingen Ahlmark somor. Ekesjötidflningen Hvad Nytt? lemnar följiredogörelse för f, förhandliogarne : kl Målet hade förut varit till ;reökning inför majorsförhör och blifvit till kätt remitteradt med alla dess handlingar, hvill upplästes, men t jså lågmäldt, att hvarken referer(som dock hade .Isin plats helt nära intill auditd eller någon annan kunde derigenom få känna af innehållet. Vitnena framkallades. De vojjtnanten grefve A. G. Taube, löjtnanten C. A.zström, auditören v. häradshöfding C. J. Kustjerna, fanjun2 karen Gustafson, sergeanten Sson, korporalen Brandt, korporalen Fritz,fanjwen Mobeck, sergeanten Collin och vice korpor Sköld, alla vid d Smålands husarregemente. Fwitnesedens afläggande framställde, på fråga jäf, ryttmästaÅren Liljenstolpe jäfsanmärkningls mot auditören Kuylenstjerna, såsom den har rättegång I med L., dels mot löjtnanternefve Taube och Engström, hvilka skulle genoefordran hafva Inytta af att L. kunde blifva a från sin tjenst, ddels ock mot korporal Sköld, : blifvit i förtroJende meddelad hvad han kundfva att i målet upplysa. Parter och menighengo derföre afträda, medan krigsrätten öfverl om beslut i jäfsfrågorna. Enligt fattadt beslut förklar krigsrätten sig underkänna jäfsanmärkningen auditören Kuylenstjerna, på den grund att m rättegång mellan K. och L. ännu icke börjach vid de öfriga jäfsanmärkningarne kunde rätäcke heller fästa afceende. Alla 10 vitnena fingåledes gå eden, och vitnesmålen afgåtvos. Löjtvanten grefve Taube beade, att han och vitnet Kuylenstjerna togo sig promenad, då de hörde någon hålla tal, och öre närmade sig platsen, der det hölls; men dåann hvarom fråga var, syntes det honom sqm o:r icke passande att stanna qvar, utan afiägsnahan sig, hvarföre han uppfattade endast följandirid af L:s tal: Jag har låtit trycka en brosc och utdela i hundratals exemplar, för att låta enheten veta huru en sqvadronschef behandlats åra förmän. Efter detta vitnesmål framlde L. till krigs rätten en begäran att hans tihvartill han hade origipalkonceptet i banden, Ile före vitnesberättelsernas fortsätta afgifva få uppläsas för vitnena. Denna begäran afis af rätten, sonj derefter mottog konceptet. ; Löjtnant Engström berätts att då L:s sqva j: dron, som fördes af vitnet, dle tåga iniluckar efter slutad exercis, bade Fopat: Sqvadron bl: hvarpå vitnet kommenderat: if akt!, då L. ytt )! rat: Behöfs icke,. Vitnet le derefter hört L. li yttra: Jag har lidit mitt sf, men klagar icke ! Hämden lemnar jag åt Gu Hvilken af eder i sqvadron, szom vill, må kom in i mitt tält, såj: skall jag rättfärdiga mig, jag icke brutit mot lj: bederns fordringar. ; Auditören Kuylenstjernade hört af L:s taljt samma ord, gom vitnet Enföm berättat, och vid 4 återgången derifrån i sälls med vitnet Taube hade denne anfört hvad h uppfattat af talet (se här ofvan). Fanjunkaren Gustafson zsaf ur L:s tal ett långt anförande, som temligen agrannt öfverensstämmer med hvad i den omnnda broschyren läses om de förföljelser L. undått. Jåg har,, hade L. slutligen yttrat, ickelagat, ämnar det inte heller; men hvad jag korer att göra, sedan jag tagit afsked, kommer fraiden att utvisa. Här l! är en broschyr, som jag it trycka och utdela il! rate exemplar. oraler, kom in i mitt ir a t Sedan L. afhört en def denna vitnesberättel-s se, förklarade han sig, vrörd, icke vidi fråga i varande tillfälle hafva lit annat tal än det il ; V 1 a koncept upptecknade; vi icke höra mera af vitnesberättelserna, utan adll att få afträda på en stund. På en jakande bning af auditören öppnade han dörren till deum, der de ännu icke afhörda vitnena vistadenvarföre L. genast drog sig tillbaka, yttrande: er kan jag icke vara;jt man skulle kunna ta s anledning tro, att jag d ville vidtala vitnena. I kan kanske få uppehålla mig på torget så ige. — Dermed kastades hans betjent en kappam honom, och han ru-!P sade ut. Sergeanten Svensson tnade, att L. i sitt talja sagt, det han blifvit rättvist behandlad, samt!f yttrat: Jag har låtitrycka en broschyro doc. l samt: Korporaler, ko io; att vid talet 1e när-f varande yttrat förundr: och missnöje öfrer I:s beteende inför sin sqdron; att talet innehölllf klander mot öfverste ube. D Korporalen Brandt: alet var slutadt, då vitnet )k som tillstädes; men ptillsägelse gick sitnet in ilL:s tält och fick af 3 exemplar af Iroschyren. Korporalen Fritz he ingenting attmeddela. b L., inkallad, återkor tillfrågades ov han ville 1: öra protokollet öfvewitnesmålen ujplåsas, svaf sade ett hårdt NN . . Fanjunkaren Mobec hade vitnat vid majorsörhöret och åberopadc sin då afgife berättelse, jomupplästes och befans vara af smma innehåll om vitnet Taubes (sehär ofvan) smt att L.sagt varit orätt bebaniad af förmå. På auditöeng fråga om 1:s outtalats bgt och hårdt, lå ch då vitnet ej genat svarade, oföll L.: Jagc alar alltid högjudt — det har ja fått lära mig på Ik liddarhuset. bh Sergeanten follia berättade må patos, att L.lt sitt tal sagt: Nn har dö ja har varit arre-l1 terad, jag har lidit straff... di Man Näntate på denna högstinda deklamation ! ågonting rät storartadt; meniksom om vitnet!)J ommit, af sig i början, hade ha ej ett ord mera 1 tt säga och kunde icke ens p auditörens flera ånger upprepade uppmaning irmås säga hvad I 4 tryck dessa L:s ord gjort pivitnet, utan nic-lg ade eudast, till tecken att — ån talat, . Korporalen Sköld trädde nuin för att vitna,lt ren förekoms af L., som med fver protesterade t hot Skölås hörande och begäre få i protokollet otecinadt sin protest, grundadderpå att lag sä-y er, att hvad i förtroende tas får ej vitnas. lc rigrätten lät härvid bero, ochSköld blef ohörd. Ett elfte vitne, vice korporen Enpgsatröm, an-s väldes, gick eden och berättad: att L. talat och 1 gt, att han (L) lidit orätt, oc: når jag tar afked, få vi se hur det går; atL. tillsagt korpoerna att komma in i hans tä; att L. der lemat dem exemplar af en bok, eh att denna bok ar den ofta nämnda broschyre, samt att vitnet ycket litet läst i densamma, . Aktor yrkade avsvar 4 L. erligt krigalagarne o kap. 14 S(disciplinstraff för bistande i anstänigt uppförande, eller vanvårl af dea aktning,!. rigeman bör af andra ega), 2: kap. 1t s (afsätt-) ing); derjemte åberopade akta T:e kap. 7:e rigslagarne (fängelse i högst 5 måuader eller f iscipliostraff, för klagan mot förman, atan anleding, eller vid klagans utförande brisande i akting och anständighet). Detta sence yrkande tertogs, derest ref. rätt uppfattade maingen. j L. aohöll till slut få uppläsa ett kriftligt an-l: rande. Detta beviljades, och anföradet var gan-( sa långt, vitnande mera om littera kunskaper n om värdig sans och foglighet. An hade, ytt1 de han, ernat låta införa sitt åtalde tal i sqvaronsjournalen. Han ogillade öfverse Taubes sätt: tt gå till väga, då öfversten en gåg utan ett ord i J j å 4 Å brad 2 1 il svar återsändt ett L:s bjudnigsbref till en super. Vid anförandets slut yttrde L. med höjd öst och under häftiga gester: sedan jag tagit ller fått sfaked, skall jag genomåalla mig rörande ittegångshandlingars publicerane vädja till allänhetens dom,. — L. öfverlemade derefter an;randet till rättens protokoll. Protokollet skulle justeras sc i dag lördag, ch målet derefter remitteras til krigshofrättens fdömande. ; Under ransakningens gång famstodo flera ko-l iska scener, hyaribland må nimnas en tyst men m ett djupt hat vitnande scen melan L. och auitör Kuylenstjerna, i det de, ståente invid krigsättens bord, der en lång stud oaflåtligen räv rö Asa Äh SÅÄada om att