Men det stora flertalet af värnepligtige kom: m2 ingalunda att utgöras af rustoch rote. hållare, utan att tillskintas af de arbetand klasserna. Det är öfver de obesutnes perso ner och tid åe besutne här förfoga. Det äl egen Vinst, men andras uppoffringar herra Tustoch rotehållare här vilja. Man klaga öfver privilegier, men gent emot arbetaren egentlig mening och snart nog gent emot all rikets obesutne invånare visar sig all jorc vara privilegierad och hafva anlag till et alltför despotiskt bruk af sin privilegierad makt. Det har ifrån landtmannapartiet för. nummits månget bittert ord mot byråkrat 0.8 v. Men en makt, som vanligen ha odrägliga anspråk i förhållande till sitt menskliga värde, är rikedomen, och en annan, til skenet liberal, men i förhållande till underordnade högdraget konservativ och pockand makt representeras af hemmansegare, possessionater, brukspatroner inom landtmannapar tiet och väl äfven utom det. Med afseende på de arbetande klasserns erinras dessutom, att om en stam, hvars nöd. vändighet ja erkännes, icke får vara värt. ved och icke heller får utgöras afindelningsverket, utan skall bildas af och ur bevärin. gen, så erfordrar detta icke blott ökad öf. vingstid, utan äfven tör både stam och der under längre tid vapenöfvande beväringen i allmänhet, ökade kostnader, hvilka också i sin mån skola drabba den obemedlade arbetaren. I sammanhang med hotet om den ökade emigrationen, som förmodades skola blifva följden af en allmän värnepligt, förklarade en viss tyskvänlig men försvarsfisndtlig tidning, att statens tjenare, embetsoch tjenstemännen, blott alltför lätt skulle kunna undvaras och ersättas, men att rustoch rotehållarne deremoöt skulle vara oersättliga samt lemna landet redlöst och öde. Utom detatt sådana yttranden tyckas förutsätta, att de emigrerande rustoch rotehållarne skulle taga grunden med sig, alldenstund ja i annat fall personer nog vore att påräkna, som skulle både vilja och kunna taga de öfvergifna tegarna och fälten om hand, beteckna de också en sådan okunnighet, att den icke anar behofvet af kunskap hos embetsmannen. Sådana yttranden beteckna vidare icke blott en orättvisa och afvoghet mot embatsmannen, atan i sin ifver att göra rustoch rotehållarne likbetydande med hela folket, blifva de ock en glömska och en orättvisa med afseende på arbetaren, (Forts.)