sem Titt ord efteråt. (Forts. från JV 285.) Verlden vill bedragas. Bismarck har veat begagna sig deraf. Folk och regeringar hafva haft all möda ospard för att steg för steg öka Preussens makt och sin egen fara. Österrike biträdde Preussen mot Danmark och lönades med Sadova och en vanmakt, som nu ingenting förmår emot minoritetens inom dess befolkning tyska anspråk. Frankrike, eller rättare Napoleon den tredje, räknade på att få väl betsldt för sin nentralitet den gången. Betalningen blef Sedan och Paris-kommunen och Internationale. England och Ryasland läto Frankrike sönderslitas och förblöda. Det förra gör nu penitens i Alabamafrågan, defilerar för exkejsaren, knyter näfven i byxeller kjolsäcken i Svarta-hafsfrågan och har ställt sig till Preussens förfogande; det senare har i sin undfallenhet för Preussen kanske gifvit slavismen ett dödligt sår eller ådragit sig nödvändigheten al en slutlig strid på lif och död för densamma. Till trots för der nuvarande ryske kejsarens preussiska sympatier, skall denna strid sökerligen en dag komma. Efter hvarje krig hafva folken emellertid låtit bedära sig af de falska fredalöftesa och velat invagga hvarandra i glömska och sä kerhet samt velst påbjuda en evig fred, sä lunda allenast gående Preussens ärender och beredande rådrum för dess planer och i garentorandet af status quo försäkrande dess redan gjorda eröfringar och inbjudande det till nya. Man skall så småningom inse äfven detta. -. Vi antaga med ett ord för afgjordt, att man dock slutligen vill och skall försvara sig samt att man enart nog måste blifva ense om sättet. Äfven vi misstro det preussiska militärsystemet hufvudsakligen derföre, att det ländt och kan lända till ett förslafvande eller ett för värdig sjelfkänsla farligt förödmjokande under militarismen, i det hvar och en ju städse måste vara betänkt på den behandtiog kan sjelf eller hans närmsste, under det långa och all annan rätt eliar egenskap afklädda soldatprofvet, ksn komma att röna af kändt eller oköndt befäl, Der men ännu är så sveg för inbillade eller ihåliga värden och företräden, som hos oss, eller der man i tidningar och riksdagens kamrar uNdanskjater yrkesoch de med arbetets och kunskapens rätt sjelförvärfvade embetseller tjenstetitlarne, men idislar börden eller per-eonlig gunst, der är man också ännu i fara för.mångabandsa förirringar i nyss nämnda afseende. Olägenheterna af en alltigenom värfvad armå inse vi ock. Emeilan em sådan och det preussiska systemet torde men då tillsvidare icke hafva någon annan medelväg eljer finna något annat alternativ än vårt nu varande indelningsverk såsom stam för en nationalbeväring. I sammanhang med detta, och om vå sådant sätt den allmänna värnepligtens ic6 genomfördes, skulle också icke obetydliga. stridseller försvars-krafter konza åstadkommas. Ty tänker man till punkt den allmänna värnepligtens fosterländska tanke, så berde bavöringsåldern vidtsga så snart ynglingen eller gossen förmådde utdela ett svärdshugg eller en värjstöt eller lägga ett gevär till ögat, och upphöra först der, hvarest handen. vore för svag eller ögat osäkert. Kunde än icke allt detta försvar öfvas i manöver och fälttjenst eller med afseende på utrustning hållas i vanlig mening när som helst mobilisabelt, så borde åtminstone vapen kunna af det allmänna räckas eller enskildt bekostas och skjutfärdighet i någon rnån beredas. Man kunde till och med viga påstå, att den jemlikhet med mannen, på hvilken qvinnan i vår tid gör anspråk, borde älägga äfven henne förbindelsen att kunna lossa ett: gkott och sända den fiende en kula, som ville intränga i hennes husliga helgedom.(?) Viveta att sådana anspråk på qvionan skola anses alltför barocks, men sä ansågs ock för icke så länge sedan hvarje föreställning derom, att: en ung qvinna skulle studera anatomi för att: blifva läkare. Vi vidhålla emellertid vår öfvertygelse, att på ofvan angifna sätt äfven ett litet folk skulle kunna blifva fruktansvärdt i sitt försvar. Men så länge gossens första studium får våra oigerrökning och, allt annat dylikt att förtiga, rockarno förkortas för att genouillerer må behöfvas, och qvinnorna, oaktadt allt tall om deras höga och allvarliga kallelse, i sin: drägt påminna om det djur, hvilket gåtan betecknar med lapp på lapp och ingen sömp, eller i sin onaturliga hårklädsel affektera slägtskap med ett annat befjädradt husdjur, så länge väntar man förgäfves den högsinta few sterlandskärlek, den härdiga kraft, det allvar i sinnet, som raåste föruteättas för ett försvar af ofvan antydda beskaffenhet. Bland de många föregifoa skälen mot in delningsverket är äfven det, att den indelte soldaten skall vara otjenlig och för simpel att, såsom något slags befäl ledaeller införlifvas med beväringemanskapet. På bildning såsom hinder å beväringsynglingarnes sida för ett. underordnande under eller ett sidokamratskap i ledet med den eljest ringe indelte soldaten. må man dock icke åberopa sig. Den sanna och verkliga bildningen skall utan tvekan och utan att nedsätta sig sjelf samt i fråga om krigiska färdigheter och öfningar erkänna dens företräde och anspråk på gehör, som i dessa färdigheter och öfningar är mera hemmastadd. Det är dessutom vederbörligen utredt, att ibland hvarje års beväringsynglingar endast en ringa procent insehar någon annan eller högre skolbildning än den, hvilken äfven dem