Tjdningsöfversigt. Östgöta Correspondentöri iamehåller följande uppsats, föranledd af en anmälan i Kristianstadsbladet, hvari den under hvarje-: handa oppositionella fraser lurande reaktionen! tittar något mera ohöljdt fram: Sedan den gamla ständsförfattningen aflöstes; föreställde vi oes, att den tillhörde enl föfgången tide Historia; icke egentligen dagbladspressens vidare behandling. Allra minst föreställde vi oss, att någon skulle, såsom er annan fru Loth, försjunka i tillbakablickande beundran, vid betraktande af den försvunna storhetens roiner; och än mindre, att någon skulle väpna sig med der möjligen befintliga rostiga vapen, för att angripa den nuvarande! reprösentationgordningen; Detta bar emellertid inträffat, I Eristianstadsbladst för den 2 dennes inviger nemligen den nye; bladet öfvertagande utgifvaren sin verksamhet med en i detta afseende ganska egendomlig artikel. Redan sammanställningen af i fråga varande författningar, än mera den äldres upphöjande ä den nyares bekostnad, är af egenskap att örtjena sina kommentarier. För vår del vilja vi ockeå icke helt och hället tnderlåta det. Det heter i denna uppsats: . En af svenska folkets märkligare slummerperioder injjick med stånidsrepresentationens upphörande och våra nya riksdagskarnrarö införande. Den stora skräck för denna reform, som uppenbarade sig hos em mäktig del af den tidens mest framstående konservative, tände ett så rosenskimrande hopp hos de lägre samhällslagren, att de trodde sig nu behöfva blott lägga händerna i kors och drömma om gröna skogar och stekta sparfvar. Allt var nu, kan tänka, så förträffligt inrättadt, att statsvagnen skulle af sig sjelf rulla in i det förlofvade landet midt ibländ alla dessa herrligheter. Man förbisåg, att hela saken egentligen gällde blott en scenförändring inom de högre rymderna, der adeln och presterskapet fingo lemna rum för byråkratien och kassakistan, samt att vi i stället för de gamla hederliga konservativa klumpfotarne fingo en hop mera tidsenliga arftagare af deras makt, med uppkomlingars friska och lystna energi att den befästa och utvidga. Det gamla kifvet emellan de två högre och de två lägre stånden under första representationen höll alltjemt folkandan vaken och verksam; nu blefvo sakerna så bortblandade, att man knappt kunde skilja vänner och motståndare. å Man hade dock bort kunna inse, att reformen, i vsk i första rummet innebar exe