ter det till slut, ha understödt och befordrat den tyska enheten, hvarför skall då dess politik motverka de slaviska stammarnes enhet? Det tal, hvarmed ryska kejsaren föreslog kejsar Wilhelms skål vid S:t Georgs-ordens fest, har väckt ett mycket stort uppseende bland tyskarne och kommenteras med förtjusning af de tyska tidningarne, hvilka deruti se ett bevis att något närmande mellan Frankrike och Ryssland icke kommit till stånd. Sålunda säger den tyska, i Petersburg utkommande Börsen-Zeitung bland annat: Kejsarens skål var icke endast en välkomsthelsnivg till kejsar Wilhelm, den bör snarare uppfattas som Rysslands framtida politiska program och som en uppmaning till hela Europa att icke låta hänföra sig af politiska lidelser. Tysklands förbund med Ryssland betyder blott en varsaktig universalfred och ett motstånd mot de förstörande elementen, men ingalunda reaktion. Nordd. Allg. Zeit. tillägger kejsar Alexanders ord en liknande betydelse och varnar i en artikel af den 10 dennes franska folket för den villfarelsen, att Ryssland skulle vilja förena sig med Frankrike mot Tyskland. Man bör dock icke härvid glömma, att den nationelt-ryska pressens sympatier och yttranden gå i en helt annan riktning än Börsen-Zeitungs och att tronföljaren alldeles icke delar sin faders tyskvänliga politik. Ko—— ammo