JAEOP STENS HÄNDELSER.) At MATTIS, För öfrigt voro mina iakttaglser af åtskilliga slag. De rörde sig såvil omkring kammarjon) en och hans ilj som omkring mina tre herrar, och deras ågöranden, hvilka verkligen emellanåt, rent ut ragdt, öfvergingo mitt förstånd, : Om kammarjankaren är då icke itort att säga, Hans kropp var mycket fin och mycket liten, och jag tror, att hans själ var ungefär på samma sätt, Det såg åtminstone icke ut såsom vore den färdig att sjränga sitt lilla skal för att skaffa sig luft, utan tvärtom såsom lefde de, Alle beide, i den allra bästa barmoni med hvarandra. Såsom någon pelare för familjen oci staten föreföll fan Jast icke, och hade icle nataren i sin outgrandliga vishet behagav göra honom till det, d. v. s, ställt honom i mden af det utvalda, kraftiga slägte, som är satt till den stödjande kolonnaden för den andliga och verldsliga ordningens upprätihållande, skulle han väl näppeligen sjelf tinkt på att tillkämpa sig en sådan plats. Ilvad hennes nåd sjelf tänkte om sin och bisets kolonn vill år lemna osagdt, och hurtvida hon redan fläktat omkull honom med rågon ust af äktenskapligt blåsväder vet jag icke heller; men att hon åtminstone erkände honom såsom prödjenaera för sin — hennes nåds — schal och kappa kan jag med visshet försäkra. . . Om hennes nåd sjelf har jag redan meddelat mitt allra första intryck. Jag får bifoga, att jag dagligen såg henne och dagli. ?) 80 A, B, M 273—285, 298 och 290,