Att gifva en utförlig beskrifniog om; bura detta kunde gå till, skulle utan tvifvel blifva mycket uppbygsgligt: Men beklägligtvis kan jag det ej. De finare trådarne af. denna lärorika strid emellan den qvivliga Seslutsamheten och det litterära lugnet och själsnärvaron löpte ej genom köksvådvingen, der min egentliga sfer var; och — pär jsg tänker riktigt noga på sakeny så är det kauvske till och med riktigast och blygsammast att sögs, att jag egentligen icke deltog i händelsernas gång på annat sätt än genom att åtnjuta deras frukter. Men i detta uppförde jag. mig också så mycket mera nitiskt. Grip Gllfället, innan det flyrs, kundo godt sägas vara mitt tänkespråk under dessa Jjufva dagar af timlig välmåga, och framför allt under dessa ymniga måltider, som kommo oss till del och under hvilka jag alltid brukade. stegra min aptit sencm en stilla beträktelse af hurujag skulle å det, när vi återkommo hem till oss och efter hvilka jag Raaaadet gled ned i den stora, lummiga trädgården, der jag, invid ågon bärbusko eller någon undanskymd, ielikat jordgubbs-säng; smälte maten och slömde tiden. z Och erfiellan dessx stunder af ljaf, fredlig ycka, dessa. nöjen så förtjusande och så öfrerflödande af det reneste, mildaste behag), ippbyggde jag min själgenom allehandarisktagelser. Dessa iakttagelser sträckte sig nätan allesammans upp i bherrskaps-sfern, tvilkettyder pöratt jag åtminstonerlefde der ued själen, något som i sin ordning låter nig antsga, att Försynen godhetsfullti sjelfva nin nator nedlagt ett frö till herrekapsmeniska, eller anlag till att blifva bättre folk, ler hvad jag skall kalla det. (Forts.) ) Plagiat ur en fransysk idyll. Utgifvarens anmärkning.