andra, i det jag helt lugnt satte mig i e vrå för att höra efter, ox man icke skull säga någonting om vår ankomst. etta uraktlät man också icke, och så lunda kom det, utan minstå omsvep, till mi kännedom, att man vid vårt ståtliga fram tåg öfver gården behagat. erinra sig dom lill bibliska berättelsen om de egyptiska gräs hopporna, som svärmat fram i salig Mosegda gar, och vidare, att Hennes nåd på det be stämdaste försäkrat, att det der högst märk värdiga främmåndet icke skulle blifva tri vätter i huset, utan att få draga åt anna håll med sin stora kappsäck och sin oför skämdhet, zom var utan like, det skulle ho: gå i god för. Jag to denna sista underrättelse mycke lagnt, dels emedan jag var för mätt för at kunna blifva orolig och dels emedan jag nå got så när kände mina berrar och till följ deraf med visshet antog, att hennesnåds be. slut. skulle komma att stranda emot: vår snilles uppfinningsrikhet, vår orubblighet oci värt mod. Att så också inträffade behöfver jag vä Kra ppaat säga. snnes nåd, som för öfrigt just icke såg nt såsom brukade Hon blifva bet i sina beslu fm fysionoristisk betraktelse, som jag redar Srata aftonen kom att göra, under det att jag, nedhukad bakom. en krusbärsbuske, aj vilken: jag: roat mig ett äte karten ända ill bepnes: nåd behagade uppenbara sig på sandgången, såg högstdensamma spatsera al och uh fick för den här gängen komma. i rfarenhet af, att det är allra klokast att cke på förhand besluta någonting om perjoner, som man icke känner. Ty midt öfver :ennes hotande afsigters svarta hef fram: lado vi i stilla älskvärdhet och godmodighet ten ena angenäma dagen efter den andra,