— Arbetareföreningarne och den politiska rösträtten. Stockholms arbetareförening har till ötriga arbetaretöreningar i landet kringsändt ett förslag till petition till K. M:t rörande den politiska valröttens utsträckning, Frågan härom förevar i söndags kos Linköpings arbetareförening, ora hvars förbandlingar i ämnet Östgöta Correspondenten meddelar följande redogörelse: De från Stockholm anlända skrifvelserna voro två: den ena bestående al en till Linköpings arbetareförening ställd skrifvelse och den andra af ett petitionsförslag till H; M:t konungen. Efter att ordföranden föredragit och uppläst dem, uppstod en längre diskussion, hvarvid flera talare yttrade sig, alla öfverensstänimmande deri: 1:0) att den politiska valrättens utsträckning äfven till de arbetande klasserna utgjorde ett af våra dagars vigtigaste önskningsmål; men 2:0) att det sätt, hvarpå Stockholms arbetareförening förmulerat petitionen, likväl snarare vär af egenskap att de önskningsmålets framgång än att beforra det. Talaren stödde denna sin uppfattning icke alleväst på den något alliför karsta ton, som genomgick hela skrifvelsen, utan äfven på särskilda uttryck och anspråk deri; sålunda kunde föreningen ej gilla dels att petitioren stämplade dem såsom svanbördiga, hvilka icke äro politiskt röstberättigade, enär begreppet vanbördig väl gerna icke dervid kan eller bör fästas; dels den stämpel af vanbördighet, som petitionen, till följd af förestående uppfattning och förklaring påtagligen sjelf ville trycka på en ganska stor del af det svenska folket, såsom t. ex. på gemenskapen i all värfvåd tropp samt rikets tjenstebjon i allmänhet; enär petitionen i sina mutpäståenden förordar deras fortfarande uteslutande från valrätten; dels hela