ska i denna ntmärkta konstnärinnas talang har mer än en gång blifvit beskrifvet, och vi behöfva ej å nyo uppehålla oss dervid. Vare det nog sagdt, att hon är en synnerlig favorit och att sällan någon har vunnit publikens ynnest genom en mer behaglig, tekpiekt förfinad och osökt uttrycksföll exekution, Frö Norman öfverdrifver aldrig en fras, och kanske just till följd häraf är hennes spel utan undantag tillfredsställande. Vi beundra i syanerhet hennes tolkning af Haydn, Mozart och Beethovens tidigare qvartetter; men om man vill höra fru Norman, då hon är bäst, då skall män köra henne i Schuberts vackra A-moll:-qvartett, den s.k. ungerska, hvars anda hon tyckes intuitivt follt fatta På den senaste konserten, den sjunde i ordningen, Kvilken gafs den 3 dennes, voro instrumentalnumren uteslutånde af Beethoven: Qvartetten i B moll (op. 18), den sjette och sista i den serie, som tillegnats den store kompösitörens vän och gynnare furst Lobkowitz,; hvilken spelades af de fyra ofvan nämnda konstnärerna; den stora solosonaten i C., spelad af hr Halle, trion i G. för violin, viola och violoneell, uttörd af fru Norman samt hrr Zerbini och Piatti, samt sonaten för pisno och violin i A. (op. 12); spslad af hr Hall6 och fru Norman. Afionens glanspunkt vår trion, hvilken väckte den största eatusissm hos publiken såväl för sjelfvå kompoititionen som det utmärkta utförandet. 2 SR ÄGNA andr fan I ANAR mtan