på mamman, jag, och hon väcker inga glada äningar i min själ. Ser väl majestätisk ut Skulle tycka bättre om ett tbildare, landtligare utseende. Blefve bestämdt mera hemtrefligt då. Hvem frågar efter modren, förklarade kerr Thorbjörn. Åbjon, anibärkte herr Evide, hon ser allt ut som vers hon van att frågas efter. Undrer, om det precist är kammarjunkaren, rom -håller i styret här i buset. Han krumbugtar väl artigt dernere, under det att hon sträcker upp sig sårgom en obelisk. Hon ser icke riktigt belåten ut., anmärkte herr Gröne, hvars halmgula hår stack pittoreskt af emot en gräsgrön gardin, Vågar på, att det är om oss de talg. Skulle icke vara oäfvet att höra, hvad de tycka. Kansko inte så säkert; att vi kommit oss i ordning bärs, menade herr Hvide. Hvad pratar du, brummade herr Thorbjörn och väckte häftigt till ur sitt drömmeri; jag vill s6 den, som kan få bort rig härifrån ne. År det mamman, som skulle vara betänklig? Låt se då litet närmare. Jag ret hvad hon verkligen ser rak ut. Går bestämdt inte i första andedraget att blifva hemmastadd med henne. Inte en enda tillstymmelse till den poetiska båglinien, hvarken utom ellerinom. Att en sådan menniska skall få lefva och förstöra ett sådant här innerligt bebagligt ställe Du får väl sockta litet åt henne också, skrattade Hvide. Fint poetiskt -strösocker hjelper ju för alla åkommor. Men, se der... Jacob, min svarta frack, fort, fort! Och herr Hvide, som hela tiden stått såsom hade han varit fastlåst vid fönstret, blef med ens rörlig såsom en hvirfvelvind,