ståtiskt sluten inom sig sjelf, med högbure hufvud, händerna instuckna i båda bakfickorna af sin rock och bröstet så utspänd som möjligt, af och an, då och då kastand en vårdslös blick omkring sig och fint småleende, när han dervid märkte den undran hvarmed man betraktade honom. Vi hade alltså roligt allihopa. Och solen sken och ångbåten stampade fram genom hvarjehanda olika trakter, och när klockan led emot tre, så hamnade v lyckligt vid Schönmarks brygga, der vi, vål kappsäck och våra båda nattsäckar blefvc likaledes lyckligt aflastade. Nu återstod det endast att spatsera upr och få sina saker med sig, Och som försynen lyckligtvis rangerat med en liten fiskarstuga nere vid stranden och som inuti der ett par bra fiskarpojkar funnos, så gick dette sista också för sig, ithy att dessa båda ungdomar voro villiga att åtaga sig kappsäcken Och sedan vi sålunda blifvit vederbörligt förstärkta, satte vi oss alla i rörelse framåt der breda väg, som först brant och backig slingrade sig igenom ett par skogsdungar och 8edan stel och städad genom en präktig park ledde upp till Schönarks herresäte. Mina tre herrar gingo förut, efter den följde de båda provisoriska betjenterna med den stora kappsäckarne emellan sig och allrs sist flämtade jag emellan de båda nattsäckarne. Och i denna ståtliga, högtidliga ordning tågade vi in på gården, der vi också genas ådrogo oss en i ögonen fallande uppmärksam het. I ett af flygelfönstren trängdes fyr bofvuden med halföppna munnar om att fö stirra på oss, i ett annat fönster såg jag tvi ansigten, och framme i en berså vid stors byggvingen, der en liten fin herre synbarliger var sysselsatt med att underhålla ett par da