ut, försäkrade herr Thorbjörn. Du skall tänka på med hvad folk du får resa. Bäst att du sätter blanka knappar i din rock. Ser alltid gentilast ut så. En guldgalon omkring mössan kunde inte heller skada, och dina saker kan du lägga in i nattsäcken som är qvar. Och så tände han sin pipa och drog sig från alla vidare bestyr. Herr Hvide och herr Gröne höllo emellertid rådslag om mig, och resultatet af detta blef, att min mössa fick vara utan guldgalon, hvaremot herr Gröne letade så länge i sina gömmor, tills han lyckades leta fram elfva stycken gamla, gröna knappar, hvilka jag fick skura på tills de blefvo gula, hvilket de icke blefvo i första andedraget, och sedan sy i min rock, och när jag derefter sytt ihop den andra nattsäcken, lagt in i den hvad jag hade och surrat en snodd om, så att ingen ting skulle falla ut, så var jag också färdig, Uch så kom morgonen, och så åto vi, datill ära, frukost allihop, och sedan herr horbjörn härefter instruerat mig om hvilka meddelanden jag borde afgifva för kammarkrans betjening, angående vårt timliga foadssätt, så begåfvo vi oss ned till ångbåten, som skulle föra 0s3 til det förlofvade landet. Det var en mycket vacker morgon, och vi voro allihop vid det förträffligaste lynne och togo oss ganska gentilt ut. Mina blanka knappar blänkte på fördäck, urider det att mina tre herrar lyste på akterdäck, der hvar och en af dam snart inrättade sig i enlighet med sin smak. Herr Hvide gaf sig i tal med ett par yngre herrar, Herr Gröne slog sig ned hos ett äldre fruntimmer, som sact och gäspade öfver hans senaste novell, för att få höra hvad hon tyckte, och herr Thorbjörn spatserade maje