Aftonbladet – 9 december 1871, sida 2

— Björnstjerne Björnsons andra före. läsning exde rum: i går atton i vetenskapsakadeaiens hörsal inför en stor och tacksam åhörarekrets. Man hade nu, om möjligt äavn mera än vid den första försläsninger tillfälle att beundra Björnsons mästerskap i det mustligs föredraget och man greps med osmotsiåndiig makt af de storartade bilder, folla af poetiskt djup och väldig sanning, som han med glödande entusiasm upprullade, Det var Michel Angelo, tänkt säsoxm den kristliga bildada konstens store heros, som föreläsaren skildrade på samma gäng han för anditoriets inre sya i en storartad belysning fromvisade dennes gigantiska målningar i det Sixtioska kapellet, och för att fullständiggöra intrycket af dess8 verk skildrade han på ett mästerligt målande sätt en af da stora påfliga Messorna, sådana mand, företrädesvis i den heliga veck:n, får höra dem i detta kapall. Det är oss en glädje att kanna Bägs, att auditorist var helt och Fbållet med, stt det följde skalden på hans väldige Bypt icke bloit viliigt och med lätthet, utan med hangifvenhet och entusiasm. En vexsiverkan egde derföre rum; åhörarne återinverkade på talaren; han kände den goda andliga resonansbotten han här hade, han läste hänfö relsen i allas strålande eller tårade blickar och hans egen inspiration stegrades härigenov: alltmera. Någonting sådant som detta kan icke kallas en föreläsning; det var såsom ban fått en idealisk representation af det poetiska sinnets hela mäktiga hänförelse vid Askådeands af konstens stora, odödliga mästerverk och af skaldeglädjen i den poestisks konceptionens stora ögonblick. Vi våga tro ch sägs, att B. Björnson väl aldrig varit vättre disponerad, aldrig kävnt sig sjelf glalare, lyckligare, mera ione i sitt ämne. Ef er föredragets slot gat sig förtjusiningen vilkorligen luft i de mest stormandao bifellsecken; känd och okänd trängde sig omkring kalden, för att helsa och tacka honom.