Aftonbladet – 7 december 1871, sida 2

bältets sista häfte och var afsedd för älskande; men det här blir för långt — alltnog, när hberr Thorbjörn midt under allt detta inträdde, kastade han sig på herr Hvides soffa och utbrast: Det är ett helvetes lif det här. Herr Hvide såg upp ifrån sitt poem och svarade: Ja, det är allt bra varmt., Och nästan allt fashionabelt och gentilt folk är på landet, intonerade herr Gröne, som i detsamma inträdde. Herr Thorbjörn lade upp båda benen i soffan, drog ihop ögonbrynen, så att han såg alldeles förskräcklig ut och brummade: Ja, det är ju alldeles förbannadt, Trivialt pack, som inte kan göra så mycket som en tvåradig vers, reser på landet för att förfriska sig. Förfriska sig — efter hvad; och till hvad? — Hvad hafva de gjordt cch hvad komma de att göra? Rakt ingenting! Men vi, som släpa i konstens tjenst året om, vi, som hvarken spara lif eller krafter för att draga menskligheten ur dess hvardagstankars låga verld upp till en högre, vi, i hvars inre naturen lagt en gudaboren åder, ädlare och dyrbarare än alla andra, triviala ådror på jorden tillsammans, — hvad ha vi att förfriska 083 med? Ingenting! Hvad gör menskligheten för att denna välsignade åder, som städse flöder emot henne lika ymmnig och varm som fordom i sagan den vidtberömda Andhumblas outtröttliga penna, icke till slut skall försina? Ingenting! Ådran, får fritt förtorka. Ingen bryr sig derom. Sådan är menskligheten, sådant det poetiska ödet Han torkade svetten ur sin panna. Åh, det är då inte så farligt Heller, småRER VE og herr Hvide och sköt undan sitt poem, : Dat har gått ovanligt bra för oss med den här årgången, och om det än inte räckeri ill att hyra dltr köpa sig sommarnöje föry