Aftonbladet – 6 december 1871, sida 2

om efter den gamla författningen alls icke ,! å existera. Genom denna nyhet är icke enlast kantonernas suveränitet tillintetgjord och nhetsstaten i det väsentliga färdig, utan äfen det kantonala medvetandet hos folket itplånas, och derigenom försvagas äfven naionalmedvetandet. Menniskan känner sig närnast fästad vid sin egen hembygd och genom len med den större nationella och politiska enwet, till hvilken hon hör. Sålanda är schwsizaren örst och främst bernare, zärichare, gendvare . 8 Vv. och såsom eådan är han schweizare ch trogen medlem af edsförbundet. Frånjag honom det kantonala medvetandet och la har äfven fråntagit honom det nationella. Hittills har gendvaren endast stått i GenöveKontingenten, zäricharen i Zärichkontingenten ). 8. Vv. Slägtingar, vänner, grannar stå i edet bredvid hvarandra och hålla alltid til!sammans. Bataljonerna äro bataljooer från Gendve, Zirich o. 8 v. De ha som sådana sitt namn, sin ära och sin historia. Deuppbådas af sin kantons myndigheter. Deras samlingsplats är kantonernas hufvudort. De marschera ut, följda af sina landsmäns, vänners och slägtingars lyckönskningar. De kommenderas af män från kantonen. Måsteicke detta elda deras mod och förhöja deras kraft ett fördraga så många besvärligheter och lidanden? Jag har två gånger sett dem gålunda uttåga, 1856 vid Neufchåtelaffären och under sista kriget till besättande af gränserna. Hädanefter skall ingenting af allt detta existera. Centralisationen kastar allt om hvartannat, norden och södern, östern och vestern, tessinare, appenzellare och gendvare. ?Såvida icke militäriska grunder hindra det, skola de taktiska enheterna bildas af manskap från samma kanton. Men hvad är det som icke kan räknas för militäriska grunder? Hvem skall döma deröfver. Och hvartill nu denna nya inrättning, denna militär-enbet, som lössliter da till kantonerna hörande från hvarandra och från sina kantoner. En stat, som tänker på nya eröfringar eller vill bibehålla gamla, med våld gjorda eröfringar medelst vapenmakt, måste underhålla armåer, som måste exerceras och hållas vid strängaste disciplin och derför lösryckas från det folk de tillhöra och af hvars svett och möda de måste nära sig. Men Schweiz har inga gamla eröfringar att försvara och vill ej göra några nya. Schweiz har blott sin frihet och sin integritet att försvara och till detta äro den nuvarande utbildningen, be bandiingen och användningen af de schwsiziska soldaterna, i förening med medvetandet af en god och rättvis eak och kärleken till fäderneslandet, fuilt tillräckliga. Så kämpade och segrade schweizarne ofta och de oöfvade tyska landtvärnssoldaterna åren 1813—1815. Schweiz centralisation skall göras alldeles färdig. Militär-enheten är redan antagen af nationalrådet; ständerrådet skall med största beredvillighet bifalla den. På sådant sätt skall man fortgå med revisionen. Beträffande ständerrådets fortfarande bestånd, så kommer väl denna korporstion ej att rent af rösta för sin egen undergång, men det finnes ju öfverallt kompromisser, zom bevara skenet och tillintetgöra sjelfva saken. Men när enheten är färdig, då? Jag måste städse tänka på de tre olika nationaliteterna i Schweiz, hvilka i Förbundsstaten lefde såsom trogna edsförbundsbröder eå fredligt tillsammans, och på de ständiga tvisterna ocb hatet bland nationaliteterna i den österrikiska centralstaten. Genom referendum och ivitiativ vill man förebygga de skadliga följderna af centralisationen. Utan dessa skulle förbundswyndigheterna vara fullt allsmäktiga makter. Men referendum är blott ett medel till motvärn, skapar i och för sig ej något lif; att åstadkomma ett initiativ från ett helt folk, det är en svår och ansträngande uppgift.?