Aftonbladet – 6 december 1871, sida 2

tjugufyraskilliogar, någon gång icke mer än två, och för dessa fick jag nu ut för att köpa så mycket lagsd mat jag kunde erhålla, hvarje gång jag skulle åstad regelbundet ho tad ined de fruktansvärdasts plåzor och straff, ifall jag ucderstod mig a! söka undansnilla den alla ringast3 smula at hvad jag skulle hemts Sedan jag derefter kommit tillbaka och fått bedyra att jag icke i trappan ätit upp det allra minsta och för ytterligare säkerhets vinnande under förhören till och med någon gång fått gapa, så att herr Thorbjörn sjelf kunde få 82, om icke några lemningar efter färskt kött stodo att upptäcka emellan mina tänder, så fick jag duka fram hvad som fanns till middagen AZ 1, d. v. s. mina herrars middag, och derefter ifrån dörren åse, huruvida nägontiog verkligen skulle kuona blifva öfver till middagen AZ 2, d. v. 8. min middag. Och vanligtvis blef också middagen AZ 2 mycket lättvindig, och hade icke herr Hvide varit, så hade den säkert ofta nog än ytterligare förentlats till hvad som fanns i vattenkarafinen och på botten af brödkorgen., Af allt detta torde framgå, att denna tid icke var någon gödningstid för min materie. Men att min själ deremot måste förkoira sig i en sådan tjenst som sällskapets faller af sig sjelf. Oberäknadt det, att blotta atmosferen omkring lärda personer liksom ingehåller rågonting lärdt, hvilket man: efter behag kan andas in i sig, ett förhållande, tack vare hvilket ena mängd lärda termer och poetiska uttryck liksom af sig rjelfva gingo in i min kropp, så var det i och med denna tid, som jag allra första gången kom i tillfälle att formera närmare bezxantskap med Orionbältets. alla skönheter, De stunder nemligen, som nine herrar icke behölde mig, hade jag till