Aftonbladet – 6 december 1871, sida 2

— Björnstjerne Björnsons föreläsning i går aiton i Vetenskapsaksdemiens hörsel var, trots den häftiga snöstormen, besökt af ett stort antal åhörare, som med den mest spända uppmärksamhet och det lifligaste bifall följde den snillrika och fängslande framställningen af åtskilliga bilder från Italiens återuppvaknande till pytt lif på alla andens områden, den tid som tillika var dess stora konstperiod. Det skulle vara lika fåfängt som orimligt att referera ett sådant föredrag eller lemna deraf ett torrt skelett. Björnstjerne Björnson skulle med fullt skäl kunna säga: anch io son pittore! Han målsr med ord, åtbörder, med hela det lefvande uttrycket af sin egen stämning och uppfattning, och man måste vara åhörare för att kunnagörasigettbegrepp om andan i ett sådant föredrag, i hvilket det icke är konstkritikern, utan skalden, som redogör för de intryck, som d23 mest storartade gestalterna inom konstskönhetens verid gjort på hans själ. Efter atti går ha kastat en inledande blick på det i fråga varande tidskifteti Italien och i få, men stora och gripande drag hs tecknat Leonsrdo da Vinci, Michel Angelo och Rafael, kommer B. Björngon nästa fredag att skildra några af de märkvärdigaste konst verken från denna tid, deribland Sixtinska kapellet i S:t Peters-kyrkan i Rom.