Aftonbladet – 6 december 1871, sida 2

andra alltid hafva rätt och som tyckas existera endast för att söka existera andra i smaken, så lät han intet enda af de små kornen förfaras, utan planterads dem allihop på det omzorgsfyllaste i sitt ergttagliga sinnes joka jordmån. Herr Robert Gröne blef sålunda bokstafligen en komposition af allmänhetens räd och tycken, och som alla dessa, tyvärr, icke voro hvarandra alldeles lika, så blef hans sammansättniog ännu underligare och märkvärdigare än herr Thor Thorbjörns, hvilken naturen sjelf roat sig med att blanda till, Det var dessa tre herrar tillsammans, som bildade det vidt berömda sällskapet frion, hvilket strålade på pnblieitetens himmel såsom den treeniga pappan till det vidtberömda oOrionbälteta, en veckoskrift, som okommit till för att släcka sllmänhetens törst efter romaner, noveller, poemer och alia möjliga dylika vittra, höjande och förädlande saker. Harnvida det verkligen var denna skrift förunnadt att slägka allmänhetens vitterhetsiörst, vet jag icke; men nog tror jag, att den gjorde hvad den kunde i det fallet. Arbetet inom skriften var fördeladt så, att herr Hvide och herr Thorbjörn brukade skrifva romanerna tillsammans, hvarvid herr Thorbjörn representerade förstörelsens ogh dödens dystra princip, under det att herr Hvide sjoras allt hvad han kunde för att vidmakthålla och inrätta det trefligt åt sina hjeltar och hjaltionor. Men igenom detta samarbete blef det också ett helgjutet heit, ty hade herr Hvide skrifvit onsam, så hade det icke händt någon -menniska i hela boken någonting gå edsamt som att dö, och hade herr Thorbjörn fitt husera ensam, så hade de omkommit alibopa, helst på något rysligt sätt. Rowanerna fingo alltså just detta lagom