Aftonbladet – 5 december 1871, sida 3

REPRESENTERAR BLANDADE ÄMNEN. Strid mellan två vargar och en björn. Från Sorsele i Lappmarken skrifvesz den 6 Nov.: Det har troligen aldrig håndt, att någon hört omtalss krig och örlig i Lappmarken; men ingen må tro, att allt går så stilla och fredligt här, som de flesta föreställa sig. Tvärtom inträffa här ibland ganska hetå och allvarsäammå strider och blodiga uppträden emellan landets sannolikt urkidrigaste invånate — björnar och vargar. Vid en resa upp till fjellen under sistlidne vecka hörde jag låpparna omtala en strid mellan dessa vilda sällar. Lapparna hade nemligen undef förliden vår på fjellet påträffat en varg och en varginna med sina ungar. Som bekant är, föra lapparna ett ständigt utrotningskrig mot dessa djur, som ofta inkräkta på och våldgästa deras renhjordar. För att nu en gång riktigt få hämnas på sin arffiende, lade lapparna sig i försåt på något afstånd från vargboet och ungarna i afsigt att äfven döda de gamla vargarne. En stor björn, som sannolikt alldeles nyss gått upp ur sitt ide och tagit sig friheten att på morgonqvisten göra en Porn? för att se sig omkring och försöka skaröret, råkade just passera alldeles i närheten af vargboet på samma gång gom de båda gamla vargarne kommo dit. Vargarne, som sannolikt ej voro så angelägna om ett dylikt morgonbesök och troligen anade, att nalle hade någon spekulation på deras ungar, gjorde under ett förfärligt tjut anfall på björnen, som under rytande och hugg och slag med ramarna åt vargarne, hvilka doci voro snällare på benen och undgingo hans åt dem riktade väldiga slag, måste retirera, ständigt förföljd af vargarne, hvilka illa tilltygade pelsen för nalle, som dock slutligen lyckades få tag i en halfruttnad björk, hvilken han nedbröt och begagnade till vapen mot de närgående vargarne, som nu funno rådligast att afstå från sina anfall; och björnen, sannolikt belåten att slippa för det riset, begaf sig i väg fråh sina ofredliga grannar. ohuru lapparna ej ville tillstå det, mäste de dock haft respekt för att närma sig de väldiga kämparne under den hetaste bataljen; ty efter min sigt hade de då ovilkorligen bort kunna närma sig på skotthåll, utan att förmärkas af de på lif och död stridande vargarne och björnen. Vare härmed hur som helst. Emellertid undkommo så väl de gamla vargarna som björnen, och lapparna fingo endast döda vargungarne, hvilket dock var ett godt kap; ty vargarne göra mången gång stor skada på renhjordarne och äro svåra att döda, emedan de hafva stor förmåga att springa och äfven, då det är djup snö, ofta undgå den snabbaste skidlöpare. Fe RR