I verkligen att jag kan ha att ge dig att göra. Kan du springa? ; Ja bevars, förklarade jag framträdande: Och borsta ? Åhja. Eger du nägon borste? Nej, det hade jag då icke. Egentligen borde du egå det, anmärkte han; ty en lärd man vill naturligtvis inte gerna besväras med att sjelf tärka på dylika småreaker. Men jag förmodar, att sällskapet kan bestå dig en borste. Kom närmare så att jag får so på dig. Jag steg fråm. Ditt namn? sJakob Sten Din ålder? Nära 14 åro Godt! Knut, om gällskapet Urion verkligen skulle antaga 14-årige Jakob Sten till sin betjent? Hvad säger du om det? Försöket kunde ju göras. Det är icke värre än att han en vacker dag springor sin väg ifrån anställningen, förklarade herr Knut. (Forts)