mycket praktisk sak attidensamma använda kritikens knif på de politiska frågorna, hvilka det är förbjudet att beröra från predikstolen. Enligt tiliförlitliga underr ättelser från Rom är påfven för närvarande föga benägen för att lemna den italienska hufvudstaden. Denna fråga har emellertid varit debatterad, och för någon tid sedan beslöto kardinalerna i en hemlig konklav, att man skulle bedja påtven att lemna Rom. Pius besvarade denna hemställan med att fråga hvart han skulle begifva sig. Kardinalerna föreslogo då Tyrol, men Pius IX vägrade att söka en tillflykts ort hos en makt, hvilken han ansåg för sin bittraste fiende. Malta föreslogs då, men äfven detta förslag afböjdes på grund deraf att England vore en protestantisk makt och att öns läge vore olämpligt. Äfven Frankrike ifrågasattes, och påfven förklarade sig mest benägen att välja detta land till vistelseort, om han tvingades att lemna Rom, men framhöll på samma gång huru svår hans ställning då skulle blifva till följd af den politiska oro som för närvarande rådde i Frankrike. Ett i dag ingånget telegram meddelar, att påfven protesterat mot det italienska parlamentets installerande i Rom. Uti en artikel rörande de samtidigt hållna preussiska och italienska trontalen yttrar sig Times på följande sätt om den bedröfliga finansiella ställningen uti Italien och om åtskilliga af de extraordinära utvägar den italienska regeringen dels redan tagit, dels står i begrepp att taga för att afhjelpa det onda En god styrelse och goda finanser ha alltid ansetts stå i förhållande till hvarandra af orsak och verkan. Italienarne befinna sig i sin närvarande sorgliga belägenhet endast genom bristen på praktiska kapaciteter i reeriogen. Det gifves knappt ena enda inkomstkälla, som icke blifvit uttömd under dessa få år af konstitutionella experiment. Det gifves knappt ett öre af åtkomligt kapital, som de icke låtit försvinna i sitt deficits bottenlösa afgrund. Alla statens och en dryg del af kyrkans egendom, jernvägarne, tobaksmonopolet — allt som kunde ha något värde i utländska långifvares ögon, har man afhändt sig. Lotteriväsendet, detta demoraliserande leckmedel, för hvars användande man i fordna tider riktade så patiiotiska förebråelser mot de absöolnta regerinarna, bar nu blifvit så arrangeradt att: det inbringar tio gånger mer än under det gamia Italiens värsta dagar. Salt, bröd, de uselt betalta embetsmännens löner och de af utländingar innehäfda statsobligationerna — allt har blifvit belagdt med skatt. Småaktiga fördelar ha blifvit staten beredda genom utländska spekulanters oerfsrenhet eller -godtrogenhet, och resnltaten: af åtskilliga. allmänna arbeten, såsom Cavour-kanalen, och en del aktieföretsg, ha varit af den beskaffenhet, at. de skrämt bort från landet kapitalen, utan hvilkas tillhjelp Itslien, med all sin naturliga rikedom, näppeligen skall hafva någon utsigt till framåtskridande och utveckling. Det finansiella betrycket är i ögonen fallande, menlikväl har det sig rätt svärt att anpgifva de orsaker, som det bör tillskrifvas. De ledande italienska statsmännen ätnjuta, nästan utan ett enda undantag, det störste anseende, icke blott för sträng redlighet, utan äfven för den mest -oförvitliga oegennytta. De arbeta strängt; de äro uselt aflönade; de lemna vanligen statens tjenst fattigare än.de inträdde i den samma, De äro män med uppriktiga afseigter och öfver hufvud med mycken duglighet, samt lida iogen brist på denna skarpsinnighet, smidighet och förslagenhet, för hvilka deras förtäder vunno mer än tillbörligt-anseende i vertden. Men det är som administratörer de komma till korta. Finansministern skallnäppeligen våga säga 0ss, hur många hundra millioner francs af skatleuppbörden, som äro på rest i konungariket Italien. Engelska resande, som äro bekanta med de lägre italienska samhällsklassernas dialekter och plägs seder, komma hem fullt och fast öfvertygs.de, att ingen enda invånare på halfön behöfver betala ett öre i skatt, om han icke sjelf så finner för godt. Det önda här nuantagit få förfärliga dimensioner, att ministern Qvin tino Sölla säges fundera på att tillgripa samma utväg som han använde med afseende fö tobskemonopolet. Han ämnar nemligen öreslå att man till ett utländskt bolag skall utarrendera rättigheten att upptaga deresterande skatterna, sålunda anförtrösnde åt den enskilda energien och förtagsarmheten att gifva kraft åt de lagar, hvilka staten med all sin maktapparat icke kan förskaffa skts ning och efterlefnad. Det repablikanska partiet i Nordsmerika har vunnit en stor-seger vid de sista valen, och Times korrespondenti Philadelfia:betrak— tar på grund af derna seger som en afgjord sak att general Grant skall blifva återval till president. Iuom det republikanska partie hade han endast en medtäflare, som på allvar kunde göra honom ptesidentplatsen stri-dig, nemligen Colfax från Indiana (nuvarande: vicepresidenten), och denne: har till hans förmån dragit sig tillbaka. Det har också vas rit fråga om general Sherman, men han vägrade att uppträda såsom kandidat, och s8e— natorn Swuner; en atdet republikanska partiets mest framstående män, har — berättar Times — förlorat mycket af sin popularitet genom sin oppositicn mot Washingtontrakta ten. Öfverdomaren Chase har: väckt misshag, emedan han sett igenom fingrarnemed: demokraterna, och advokaten Butler, de ame— rikanska arbetarnes och Bocialisternas kandi